Etikettarkiv: West Village

Inget fuss på Corner Bistro

Standard

Jag bor visserligen i Meatpacking, men bara några minuters promenad härifrån välkomnas man av West Villages lummiga gator. I hörnet av Jane och West 4th ligger Corner Bistro, som enligt många serverar stans bästa burgare.

På Corner Bistro möter ingen värdinna mig i dörren, inte heller någon meny delas ut. Den äldre herren i baren, med en penna bakom örat, möter min blick och nickar åt mig att sätta mig vid ett bord, vilket som, det är tidig lunch, frukost för mig, och de flesta borden står tomma. Han pekar sedan mot en liten tavla som hänger vid baren.

På tavlan kan jag läsa (knappt, jag lever utan glasögon på semestern och är i stort sett legally blind) att det finns en handfull saker att välja på, allt burgare av olika slag, och jag slår till på en Bistro Burger för 8 dollar.

I väntan på min beställning iakttar jag männen bakom baren, de verkar mitt inne i en diskussion med några stammisar om Tiger Woods golfspel. Jag slås av tanken att, trots all uppmärksamhet i diverse gudieböcker så är det här stället i all sin oputsade charm bara något så otypiskt som ett typiskt 3-dollarsölhak mitt i West Village.

Burgaren kommer in på en vit liten plasttallrik, tillbehören vid sidan om, de får jag lägga på själv. Men det är bara att kapitulera inför denna saftiga köttbit med ost och bacon. Där och då lovar man sig själv att aldrig mer äta en BigMac, för det är liksom inte värdigt. Det är så här hamburgare var menat att smaka.

Jag sitter kvar ett tag, låtsas läsa lite i min bok, men sitter mest och tjuvlyssnar på personalen och på andra gäster. Snart kommer det ett svenskt par in på restaurangen och slår sig ner vid bordet bredvid mitt. Då lägger jag ner min svenska bok i väskan och ber om notan. Jag vill inte att något ska bryta förtrollningen av att jag bara är en New Yorker som poppat in på haket på hörnan, för vad som förmodligen är stans bästa burgare.

Café Cluny

Standard

20120719-105054.jpg

20120719-105104.jpg

20120719-105119.jpg

Bara 23 grader varmt idag och det kändes förvånande kyligt när man gick utanför dörren i morse.

Vi knatade bort till bedårande Café Cluny i West Village för frukost. Det brukar vara hög kändisspottingpotential där, fast inte just idag kanske. Men gulliga är de i alla fall, de var väldigt noga med om jag ville ha min toast i små rektanglar eller i trekanter. Bara en sån sak.

Skrattkramp

Standard

Kvällen vi hade igår. Världsklass. Allt spelade oss i händerna och allt vi rörde vid blev till guld. För så är det i New York.

Vi åt middag i The Village, på Minetta Tavern, ännu en av krögaren Keith McNallys topprestauranger. Vi åt kött och det var så gott att vi aldrig mer kan äta lunch på Jensens Böfhus på Sveavägen. Vi avslutade med chokladpraliner från Jaques Torres och en choklad- och marängtårta som lämnade oss stumma. Lätt topp fem bästa middagen jag någonsin ätit och förmodligen det bästa köttet.

Efter middagen tog vi en liten avstickare och tittade på den ständigt blixtrande himlen från Washington Square Park. Vi väntade på att ett ordentligt regnväder skulle bryta ut, men det kom aldrig.

Ett par meter bort från Minetta ligger Comedy Cellar där vi bokat biljetter för kvällen. Vi var lite nervösa att vi kanske inte skulle fatta eller att det inte skulle vara vår humor, eller att det i någon beståndsdel skulle påminna om svensk stand up. Men från det att presentatören hade sagt hej tills vi lämnade lokalen så gapskrattade vi så att kinderna låste sig i ögonhöjd. Det var så sjukt bra och så sjukt roligt. Home run.

Vi fortsatte till hypade Employees Only, men insåg efter en drink att det stället var överskattat, så vi traskade hem till Bowery istället och avslutade kvällen på Pulino’s, som vid det här laget har blivit en storfavorit.

Här är alla bilder jag tog igår:

Återhämtning

Standard

På den här blå handduken har jag spenderat 5 timmar idag. Lyssnat på Sommar i P1, läst en bok, försökt sova bort tröttheten från gårdagens utgång. Skrattat när vattenspridarna plötsligt gick igång på gräsmatten en bit bort och alla fick rusa upp och fly. Skrattat ännu mer när det en timme senare hände mig själv.

Det är en trött söndag idag, jag sov till elva vilket är det längsta på hela min semester. Kanske blir det en bio senare ikväll, kanske blir det ingenting. Jag upplever att det är svårt att låta bli att göra saker när man har New York City utanför dörren och allt finns tillgängligt hela tiden. Det är ingen stresskänsla, men det är ju så kul att bara gå ut på gatorna.

Five Guys

Standard

Ännu ett burgarhak har testats i jakten på stan bästa. Även Five Guys, som finns på några olika ställen i stan, har fått utmärkelser genom åren.

Stället känns väldigt oglamouröst, men deras cheeseburgare är nog en av de godaste jag någonsin ätit. De har stekt svamp och stekt lök i som standard. Sjukt gott. Pommesen, återigen, inget att ha. Eftersom man betalar för varje del i en meny separat så inser jag att man snart kan sluta beställa pommes frites, de gör en ändå bara besviken.

Det särskilda i att göra ingenting särskilt

Standard

En favoritsak att göra på lugna kvällar utan nåt särskilt på agendan är att gå den korta promenaden bort till Washington Square Park. Där sätter man sig på en av de lena marmorbänkarna, som fortfarande är varma efter dagens solsken, och lyssnar på nån som slår på trummor eller spelar saxofon. Man tittar på folk som kvällsbadar i fontänen, spelar schack, dansar, åker skateboard eller fäktas med lasersvärd. Oslagbar underhållning och alldeles gratis.

En perfekt söndag

Standard

Efter all väntan och förväntan inför den här resan så trodde jag att det skulle spritta i hela kroppen och att jag skulle vara helt uppe i varv och uppfylld av eufori när jag äntligen kom hit. Men konstigt nog så känner jag mig bara fullkomligt nöjd och harmonisk. Istället för att vara tokenergisk så upplever jag bara ett lugn över att jag är där jag ska vara. En ganska märklig känsla faktiskt.

Idag har det varit en värme som varit hanterbar och med små vindar som fläktat skönt. Jag gjorde vad man gör bäst en söndag. Upplever stan till fots.

Fötter som ska vandra längs långa avenyer bör vara glada och välskötta. Därför började jag med ett par timmar på Lulu’s nails och fick pedikyr och manikyr.

Med fina fötter fortsatte jag upp till Union Square. Jag spenderade ett par timmar på Forever 21 och på Filenes Basement, men jag hade ingen shoppinglycka just där idag.

I Union Square Park satte jag mig och åt lunch. Jag testade ett av alla de där ställena i stan som säger sig ha stans bästa burgare. Återkommer med recension. Sen satt jag där en god stund och tjuvlyssnade på andras konversationer och surfade med gratis Wifi som finns i nästan alla New Yorks parker.

Jag fortsatte sedan västerut på 14:e gatan till jag kom till 7th avenue, där vände jag söderut igen och gick ner mot West Village.

Vid det här laget hade solen tittat fram och det var akut läge för gelato.

West Village är väldigt lummiga kvarter, otroligt mysigt att bara strosa omkring.

På basketplanen vid West 4th street stannade jag ett tag och engagerade mig i basketmatchen som pågick.

Söndagen tänker jag avsluta på Angelika Film Center, som ligger nära mitt kvarter. Det är en biograf som visar mycket independentfilm. Jag ska se Woody Allens nyaste film Midnight in Paris, som redan dragit in mer pengar i USA än någon av Allens tidigare filmer.