Category Archives: Vänner

Out with a Bain

Standard

Jag ägnade min sista kväll i New York åt det enda jag fann rimligt, takbarhopping.

Utsikten från The Press Lounge på Ink 48 är inte mindre vacker i skymningsljus än den är på kvällen. Inte det minsta faktiskt.

Där mötte jag upp Nettan som jag känner genom Andreas och som jag var i New York med 2009. Hon och vänner till henne har gjort som jag och hyrt en lägenhet här över sommaren.

Sen anslöt Ivan och Daniel, som bor här och som jag brukar träffa när jag är i New York (och som jag för övrigt också känner genom Andreas). Ivan jobbar, förutom som modell, också som personlig assistent till ett av världens kändaste modell/skådis-par och jag fick se både bilder på deras barn och höra spännande skvaller om dem, och fick också finfina tips på hur man lurar paparazzis i New York. Might come in handy some day.

Sen drog hela gänget ner till Meatpacking igen och avslutade kvällen på mytomspunna Le Bain på toppen av The Standard Hotel. Så fick jag äntligen det också avcheckat från min lista. I grevens tid.

Skål New York! Och tack för en sjuhelsikes sommar!

Annonser

Dansa. Pausa. Dansa.

Standard

20120716-211848.jpg

Efter två dagars paus från socialt liv i New York kom Frida, min wingman nummer ett, till stan. Nylandad tankade jag henne med frozen margaritas från Tortilla Flats och tog sedan med henne upp till takterrassens underbara vyer. Nu är det dags att dansa i neon igen!

Middag med Cagans

Standard

Ikväll fick jag äntligen till en middagsdejt med familjen Cagan som jag bodde och jobbade hos under ett års tid för 11 år sen. Det är så roligt att träffa dem varje gång jag är i stan nu. Tjejerna, som då var 10 och 13 är nu vuxna. Allie jobbar med ungefär samma sak som jag gör, fast på Manhattan och för amerikanska tv-kanaler och Rebecca är mitt i sina collegestudier i Buffalo.

Jag kanske inte alltid insåg det när jag levde med dem, men det här är en skön familj med en underfundig humor och en otrolig sammahållning. Jag blev på oerhört gott humör av att träffa dem.


Det roliga, som jag glömmer varje gång innan jag träffar dem, är det här är en miniminifamilj. Jag är minst 30 centimeter längre än dem allihop. På fotot står jag på gatan och de på trottoaren, plus att jag nästan sitter på huk.

Vi åt middag på 5 Points, en restaurang som ligger bara runt hörnet från mitt hus,det var en väldigt bra restaurang med otroligt god mat som jag hoppas hinna återvända till.

Delad glädje

Standard

I sanningens namn så börjar jag emellanåt bli rätt less på att vara ensam i New York nu. Allt här handlar om att äta, dricka, se och uppleva och delad glädje ÄR dubbel glädje, så är det bara.

Så himla bra då att min gode vän Kalle i detta nu sitter på ett flygplan på väg hit för att dela min glädje under kommande vecka. Då jäklar ska det ätas, drickas, ses och upplevas. Och förmodligen konsensusanalyseras i oändlighet.

Till exempel om Kalle varit här nu så hade han kunnat dela den här chokladtårtan med mig, det hade behövts.

Bridge and tunnel people

Standard

Jag åkte ner till området precis söder om Ground Zero. Där bor Ivan, Daniel och Cesar. Ivan är en vän till en vän som jag lärde känna här för två år sen.

En fördrink, ett stopp på en födelsedagsfest på en märklig bulgarisk bar på Lower East Side och sedan vidare till Pasha, en nattlubb i Hells Kitchen som är en av de största i stan med 5 våningar med olika dansgolv.

Vi var tydligen där för musiken, uppenbart var detta ett ställe för ”bridge and tunnel people”, det vill säga förortsmänniskor som åkt genom tunnlarna eller över broarna för att festa på Manhattan. På dem ser man inte med blida ögon som Manhattanbo.

Jag kunde dock inte låta bli att skratta, det var som att man tagit hela casten från Jersey Shore, mångdubblat dem och fyllt stället med dem. Jag mötte så många Snooki- och Situation-kopior att det till slut kändes som en fars. Jag har aldrig sett så många guido juice heads på ett och samma ställe, ni som har sett Jersey Shore vet vad jag menar.