Etikettarkiv: Greenwich Village

Burger Joint

Standard

Det mest omtalade Burger Joint ligger inne i lobbyn på hotellet Le Parker Meridien i Midtown. Bakom röda tunga skynken ligger ett litet hamburgerhak som ska sälja gudomliga hamburgare. Jag var där häromdagen, men i kön som ringlade sig utanför skynkena stod minst hundra personer. Jag sa ”Hell no!” högt till mig själv och gick därifrån.

Tur då att de också har ett location till. Nämligen i The Village, på west 8th street. Här var det inte en människa framför mig i kön och jag fick ett helt bås för mig själv.

joint1

joint2

joint3

Och ja, hamburgaren var verkligen god. Men. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag är så trött på burgare nu. Har nog ätit en om dagen den senaste veckan. Är lite besviken att jag inte hann med Shake Shack, men bara tanken på en hamburgare idag får det att vända sig i magen på mig. Så kan det gå.

The Elvis

Standard

Jänkarna är ju uppvuxna med jordnötssmör och det verkar vara någon form av trygghet för dem att få sätta tänderna i vitt formbröd med sylt och jordnötssmör emellan. Jag tycker att det är rätt gott med någon tugga, även om jag kanske inte riktigt förstår storheten med denna anrättning.

Peanut Butter & Co in Greenwich

I New York finns det såklart ett ställe för varje liten nisch och på Sullivan Street i Greenwich Village, precis söder om Washington Square Park, ligger Peanut Butter & Co Sandwich Shop. Där kan studenterna från NYU gå in och köpa sig en pb&j när de får hemlängtan. Eller köpa jordnötssmör i alla möjliga varianter. De har också goda kakor, pajer och annan comfort food på menyn.

Deras specialitet, som man kan se tillagas här, är The Elvis. Mellan två skivor vitt bröd brer man på tjockt med jordnötssmör, skivar en banan, lägger på rikligt med knaperstekt bacon, ringlar honung över och steker sen hela härligheten i rejält med smör. Serveras sedan med chips…och råa morötter. Yummie…

Långsamt

Standard

Att säga att gårdagskvällen satt sina spår vore en underdrift. Det har också varit en väldigt varm dag så allt har gått i segt slow motion. Klockan var närmre tolv när vi började gå genom SoHo och Greenwich Village för att nå Meatpacking District och The High Line. 5 timmar senare nåddes målet och då var vi så trötta att det blev taxi hem.

Långsamt långsamt strosade vi genom The Village.

På skandinaviska restaurangen Smörgås Chef åt vi lunch.

Fika från Amy’s Bread fick följa med till The High Line.

The High Line för tredje och sista gången i sommar. Nu med en tydlig sensommarkänsla.

Hemma somnade jag ett par timmar och vaknade sen av en enorm skräll. Sen kunde vi sitta i fönstret och beskåda det största och mest intensiva storm/regn/åsk- och blixtoväder vi någonsin varit med om. Regnet blåste runt som om det vore rökmoln, träden såg ut att gå av på mitten, blixtarna slog ner överallt hela tiden och åskmullret var öronbedövade och skakade hela huset.

Glada att vara inomhus och fortfarande sega beställde vi hem mexikansk mat och kollade på knäpp amerikansk tv hela kvällen. Det är också en fredag i New York.

Skrattkramp

Standard

Kvällen vi hade igår. Världsklass. Allt spelade oss i händerna och allt vi rörde vid blev till guld. För så är det i New York.

Vi åt middag i The Village, på Minetta Tavern, ännu en av krögaren Keith McNallys topprestauranger. Vi åt kött och det var så gott att vi aldrig mer kan äta lunch på Jensens Böfhus på Sveavägen. Vi avslutade med chokladpraliner från Jaques Torres och en choklad- och marängtårta som lämnade oss stumma. Lätt topp fem bästa middagen jag någonsin ätit och förmodligen det bästa köttet.

Efter middagen tog vi en liten avstickare och tittade på den ständigt blixtrande himlen från Washington Square Park. Vi väntade på att ett ordentligt regnväder skulle bryta ut, men det kom aldrig.

Ett par meter bort från Minetta ligger Comedy Cellar där vi bokat biljetter för kvällen. Vi var lite nervösa att vi kanske inte skulle fatta eller att det inte skulle vara vår humor, eller att det i någon beståndsdel skulle påminna om svensk stand up. Men från det att presentatören hade sagt hej tills vi lämnade lokalen så gapskrattade vi så att kinderna låste sig i ögonhöjd. Det var så sjukt bra och så sjukt roligt. Home run.

Vi fortsatte till hypade Employees Only, men insåg efter en drink att det stället var överskattat, så vi traskade hem till Bowery istället och avslutade kvällen på Pulino’s, som vid det här laget har blivit en storfavorit.

Här är alla bilder jag tog igår:

Carrie on Perry

Standard

Perry street är förmodligen den lummigaste och finaste gatan på hela Manhattan. I alla fall delen mellan Bleecker och West 4th. Det är här Carrie i Sex and the city bor. Eller det är här Carries trappa i Sex and the City bor, Carrie själv skulle ju föreställa att bo på Upper East Side.


Här är den. Den världsberömda trappan. Carries trappa.

My neck of the woods

Standard

Många frågar vart på Manhattan jag ska bo och det är lite svårt att svara med en konkret stadsdel. Mest korrekt är väl NoHo även om det verkar som att en del New Yorkers verkar tveksamma till den akronymen. I vilket fall så ligger huset jag ska bo i på The Bowery, mellan Bond St och Great Jones och mittemot det superhypade finhotellet Bowery Hotel. Där stadsdelarna SoHo, Nolita, East Village, Lower East Side och Greenwich Village möts skulle man kunna säga.

För mig är det här inte nya hoods, men det är första gången som jag bor i dem och jag ser verkligen fram emot att utforska dem närmre.