Etikettarkiv: Restaurang

Cookshop

Standard

På 10th avenue och 20:e gatan, precis i mina hoods alltså, ligger Cookshop. En väldigt populär restaurang som jag haft ögonen på länge.

Ikväll träffade jag min gamla värdfamilj, som jag jobbade hos för 12 år sen, för middag på Cookshop. Väldigt trevligt sällskap på en väldigt trevlig restaurang.

Och efter att ha kvällsstrosat längs 8th avenue i den varma sommarnatten kan jag bara hålla med Howie, pappan i familjen, i det första han sa till mig idag:

”So why bother going back and forth like this, it’s about time you just moved here”

Curry Row

Standard

I East Village, på 1st and 6th hittar man som brukar kallas för Curry Row. Tre helknäppa indiska restauranger ligger bredvid varandra. De ser alla likadana ut och jag misstänker att de har samma ägare och samma kök. Tre indiska män står på trappan och vill alla locka in dig till just sin restaurang.

Billigt, kitschigt och helknäppt. De serverar ingen alkohol, men det är helt ok att du tar med egen. Musiken som spelas är hetsig indisk disco, tills någon berättar att de fyller år, då släcks stället ner och en bollywoodversion av Happy Birthday spelas och alla i hela restaurangen klappar med. Hela restaurangen förresten, är så liten att det känns som att man sitter i en folkvagnsbuss, med girlanger och kulörta lampor som hänger så lågt att inte en människa kan gå rak.

Jag var här senast för 12 år sedan senast, inget har hänt sen dess. Gå hit om ni får chansen, för en upplevelse utöver det vanliga.

Act as if

Standard

20120720-003849.jpg

Efter en tredollarslunch på Vanessas Dumplings i Chinatown var det dags att dra på spenderarbrallorna ikväll. Tack vare Restaurant Week och förmånligare priser så hade vi nöjet att gå på den välkända skandinaviska lyxkrogen Aquavit ikväll. Där åt vi ett väldigt gott smörgåsbord. Men jag är säker på att amerikanerna runt om oss kanske fick ut lite mer av sin smakupplevelse, då matjesill och Västerbottenost inte var helt revolutionerande för oss.

20120720-003932.jpg

Från dessertbuffén på Aquavit.

20120720-003947.jpg

När vi ändå var igång och lyxade oss åkte vi upp på takterrassen på lyxhotellet The Peninsula på 5th avenue. Av alla takbarer jag har varit på har jag aldrig tidigare upplevt att jag varit så mitt i skyskrapsdjungeln som här.

20120720-003957.jpg

5th avenue norrut.

20120720-004010.jpg

Drinkarna på The Peninsula kostade ungefär samma som en middag på Aquavit. Eller som 19 luncher på Vanessas Dumplings. No kidding.

20120720-004021.jpg

5th Avenue söderut.

Livet på en takbar. Flott e’re.

Brooklyn….igen

Standard

Yes, Brooklyn igen. Takbar igen. Men hur kan man låta bli?

Vi drog till det nya hotellet Wythe i Williamsburg och mötte upp Lisas kompis Lydia, som bor i hoodsen.

Det blåste litegrann där uppe på taket.

Sen gick jag och Lisa vidare och käkade middag på alltid mysiga Juliette, också i Williamsburg.

Red Rooster

Standard

Efter nästan en hel vecka i New York hade vi fortfarande inte tagit oss norr om 23:e gatan. Men i går kväll hade vi bokat bord på Marcus Samuelssons populära Harlem-restaurang Red Rooster på 125:e gatan. På menyn finns mat som är inspirerad från Afrika, Sverige och Amerika. Nya smakupplevelser i osannolika kombinationer. Skön restaurang med bra atmosfär, och Marcus himself minglade runt bland gästerna.

Red Rooster är kända för sitt majsbröd.

Crabcakes

Havskatt

Äpplesorbet

Pluspoäng till den som pekar ut restaurangägaren Marcus Samuelsson i den här bilden.

Måndagen, den sista

Standard

Efter frukost på Le Pain Quitidien, en förmiddag av shopping och lunch på Habana så traskade vi över bron till Williamsburg.

Där gjorde vi mest ingenting. Vid vattnet satt vi på en bänk i en timme och jag lät vemodet svepa över mig när det prasslade i asplöven över oss och eftermiddagssolen glittrade över East river och Manhattan. Det var definitivt sensommar i luften.

Sen hittade vi en mysig innergård där vi drack en öl. Eller kanske två.

Vi gick vidare längs Bedford Avenue till Five Leavs, som är skådespelaren Heath Ledgers idé och koncept. Dessvärre fick han aldrig leva länge nog att se den bli verklighet. Vilket är synd för det är en väldigt charmig liten kvarterskrog med utmärkt mat på ett lagom avstånd från bullret på Manhattan.

Shepherds pie med lamm. Jorå.

DBGB

Standard

Enligt svensk tid så hade Kalles födelsedag redan börjat när vi gick tvärsöver gatan till DBGB för att äta middag. På DBGB är man bland annat kända för att laga lyxkorv. Vi beställde in just såna och blev ytterst nöjda.

Just precis när vår middag var klar kom Kalles kompis Johan och hans kompis Anders förbi och vi alla gick över gatan och fortsatte kvällen på Pulino’s. Hur trevligt som helst.

Nu ska vi sova och i morgon är det Kalles födelsedag i USA och då har vi en del spännande saker på schemat. Mer om det då.

Skrattkramp

Standard

Kvällen vi hade igår. Världsklass. Allt spelade oss i händerna och allt vi rörde vid blev till guld. För så är det i New York.

Vi åt middag i The Village, på Minetta Tavern, ännu en av krögaren Keith McNallys topprestauranger. Vi åt kött och det var så gott att vi aldrig mer kan äta lunch på Jensens Böfhus på Sveavägen. Vi avslutade med chokladpraliner från Jaques Torres och en choklad- och marängtårta som lämnade oss stumma. Lätt topp fem bästa middagen jag någonsin ätit och förmodligen det bästa köttet.

Efter middagen tog vi en liten avstickare och tittade på den ständigt blixtrande himlen från Washington Square Park. Vi väntade på att ett ordentligt regnväder skulle bryta ut, men det kom aldrig.

Ett par meter bort från Minetta ligger Comedy Cellar där vi bokat biljetter för kvällen. Vi var lite nervösa att vi kanske inte skulle fatta eller att det inte skulle vara vår humor, eller att det i någon beståndsdel skulle påminna om svensk stand up. Men från det att presentatören hade sagt hej tills vi lämnade lokalen så gapskrattade vi så att kinderna låste sig i ögonhöjd. Det var så sjukt bra och så sjukt roligt. Home run.

Vi fortsatte till hypade Employees Only, men insåg efter en drink att det stället var överskattat, så vi traskade hem till Bowery istället och avslutade kvällen på Pulino’s, som vid det här laget har blivit en storfavorit.

Här är alla bilder jag tog igår:

Middag med Cagans

Standard

Ikväll fick jag äntligen till en middagsdejt med familjen Cagan som jag bodde och jobbade hos under ett års tid för 11 år sen. Det är så roligt att träffa dem varje gång jag är i stan nu. Tjejerna, som då var 10 och 13 är nu vuxna. Allie jobbar med ungefär samma sak som jag gör, fast på Manhattan och för amerikanska tv-kanaler och Rebecca är mitt i sina collegestudier i Buffalo.

Jag kanske inte alltid insåg det när jag levde med dem, men det här är en skön familj med en underfundig humor och en otrolig sammahållning. Jag blev på oerhört gott humör av att träffa dem.


Det roliga, som jag glömmer varje gång innan jag träffar dem, är det här är en miniminifamilj. Jag är minst 30 centimeter längre än dem allihop. På fotot står jag på gatan och de på trottoaren, plus att jag nästan sitter på huk.

Vi åt middag på 5 Points, en restaurang som ligger bara runt hörnet från mitt hus,det var en väldigt bra restaurang med otroligt god mat som jag hoppas hinna återvända till.

Café Habana

Standard

Habana på Elisabeth street är världsberömt för sina grillade majskolvar och om det är något tips jag fått inför New York så är det att för guds skulle inte missa dem. Jag har gått förbi massvis med gånger eftersom det ligger här i närheten, men igår slog jag till. De har bredvid den vanliga restaurangen också ett take away-ställe om man inte orkar med att vänta och köa som det annars innebär att få ett bord på Habana. Där kan man också slå sig ner i fönstret eller på bänkarna utanför, äta sin mat och studera livet runt stället som verkligen är en samlingsplats för allsköns människor varje kväll.

Min middag bestod av en Sloppy José och en av de världsberömda kolvarna. Sjukt gott, om än något i hetaste laget för min delikata tunga.

The Corner Deli

Standard

Den här lilla tacokiosken är nog, för svenskar som varit i New York, mer känd som den hippa restaurangen La Esquina som lite hemligt gömmer sig bakom en bakdörr, genom köket och ner i källaren under delin.

Men det är också just en alldeles vanlig taco-deli där man för 4 dollar får en lysande liten taco med god marinerad köttröra. Nej, det ser inte så gott ut, men det var det.

Emma på Gemma

Standard

Sista frukosten innan Moa skulle åka hem gjorde vi som Alex Skarsgård och gick tvärsöver gatan till Gemmas uterservering, som är en alldeles underbar plats att sitta ett par timmar på en morgon och äta god frukost, dricka kaffe som ständigt fylls på och göra det man gör bäst här; titta på folk.


Man kan inte alltid vara posig och snygg, ibland är man nyvaken och har bara tagit på sig tofflor och gått över gatan för frukost.

Bananbrödet. Jag säger bara det. Bananbrödet.

En MYCKET bra frukost.

Lyxlunch på Pulino’s

Standard

Pulino’s är en av stjärnkrögaren Keith McNallys fem krogar i New York och den ligger här på Bowery, vid Houston bara ett par gator bort från mig.

Om man varit på någon av McNallys andra krogar (Pastis, Schiller’s, Balthazar eller Minetta Tavern) så känner man igen inredningen som på ett eller annat sätt alltid lutar åt fransk bistro. McNallys krogar är kända, inte bara för sin schyssta mat, utan också för den grymma stämning och service som det är på restaurangerna, när man än kommer.

Vi valde Pulino’s för lunch och tog deras luncherbjudande där man som kombo får halva storleken på valfri sallad och pizza från menyn.

Maten var superbra, pizzorna i världsklass och salladerna med spännande smaker som rabarber och rostad majs. Till dessert tog jag en frostad espresso med grädde, himmelskt god.