Kategoriarkiv: Resfeber

Världens längsta julafton

Standard

När man går upp klockan 4 på morgonen, och sen förlänger dagen med 6 timmar pga byte av tidszon, ja då har man helt plötsligt varit med om sitt livs längsta julafton. Men lyssna här barn, lång är inte alltid bra. Inte när det är flyg inblandat i alla fall.

emma-hiss

Jag flög via Wien och det var väl så här i efterhand ingen toppenidé. Till Wien gick det galant, de spelade Mozart i högtalarna och jag kände mig pigg, exalterad och lycklig. Men det skulle Austrian air snart ta ur mig.

Jag hade 1,5 timme att byta plan och det var lugna gatan. Tills jag 30 minuter innan flyget till New York ska lyfta inser att det finns massa nya regler som Homeland Security instiftat som jag inte fattat och som ingen informerat mig om. Dels måste alla pass som ska till USA registreras på flygplatsen och dels så är sedan några veckor tillbaka inte hemmaprintade boardingpass längre kosher. Så när jag väl fattat det här fick jag ställa mig i en ny kö och den var låååång då det inte bara var jag som var trögtänkt och flygplatsen i Wien visade sig vara ineffektivitetens högborg.

10 timmar senare landade vi på JFK. Att landa där på julafton, inte heller en genial idé. Kön till passkontrollen tog drygt en timme och mina ambitioner om att åka snåltunnelbana in till Manhattan grusades efter ungefär 45 minuter då mitt tålamod för den här resan var slut.

Istället hoppade jag in i en taxi och satte igång en superhärlig konversation med den Marockanske chauffören och kände hur livet rann tillbaka i mig i takt med att skyskraporna tornade upp sig i fjärran.

Hungrig och trött kom jag så till slut fram till min destination. Tänkte berätta mer i morgon om hur jag bor den här gången.

Det är ju i alla fall julafton trots allt så jag bestämde mig för att något annat än en riktig restaurang var out of question. En steak frites och två glas rött på Schillers senare är jag beredd att lägga den här julaftonen till historieböckerna.

schillers

I morgon tar jag mig an Manhattan i dagsljus igen. Better hurry up, tomorrow’s Christmas day!

Vi ses på andra sidan

Standard

Nu är vi på Arlanda och ska strax boarda. Det här är förresten Lisa, min partner in crime de första två veckorna. Lisa är en av de smartaste människor jag känner och vet dessutom hur man roar sig som ingen annan. Bra kombo!

20120701-091012.jpg

Vill också passa på att tacka personen som messade mig halv fem i morse och som är orsaken att jag faktiskt är på flygplatsen nu, eftersom jag GLÖMDE att ställa väckarklockan. Panik! Men all’s well that ends well. Vi ses hörrni!

Älskar att leva på 10-talet!

Standard

Så brukar en god vän till mig säga, och när jag insett att jag kan mobilblogga supersmidigt med WordPress-appen och att jag hittat en sjukt rolig och bra foto-app så kan jag bara hålla med.

Kul för mig och kul för er!

20120626-222955.jpg

20120626-223011.jpg

(Detta inlägg är av slaget som testar den här nya tekniken)

Mamma Mia vad härligt!

Standard

Tycker ni att det är dålig uppdatering här nu så är det en korrekt iakttagelse. Men håll ut mina vänner. Om mindre än 11 dagar är det jag som struttar omkring i för höga klackar med Manhattan under fötterna igen. Med en islatte i ena handen och den andra invinkandes en taxi lovar jag att ge er dagliga rapporter från New York. Vilket ju faktiskt är roligare att göra på plats än från Stockholm.

Fönster mot världen

Standard

Här satt jag och göttade mig några gånger förra sommaren, inte helt sällan med fika från Amy’s Bread från Chelsea Market.  Vad jag inte visste då var att jag den här sommaren kommer att bo i denna korsning under 4 veckor. Jepp, huset jag ska bo i ligger precis utmed The Highline. Ser fram emot att snöra på löpardojjorna och springa längs ett folktomt Highline kl 7 på morgonen.

Om 3 veckor är jag där.

Just like that

Standard

Veckorna springer förbi, nedräkningen till den här sommarens New York-resa liknar inte på något sätt den jag hade förra året. Då räknade jag nästan minuterna från mars månad, ägnade timmar varje kväll åt research och kunde knappt njuta av något fram tills jag fick åka.  Nu händer massor av roliga saker hela tiden och har det så himla bra i Stockholm, men då och då slår det mig att jag ju faktiskt om bara en månad får åka tillbaka och leka i flera veckor.

Blir lite stressad och tänker att jag borde börja boka bord, kolla upp, stämma av, boka in. Men sen inser jag att det ju bara är det här jag längtar efter. Att få strosa runt på lummiga down town-avenyer utan någon som helst agenda. Gah, nu kom det nog bestämt lite fjärilar i magen ändå.

East village, First avenue

Hey Manhattan*

Standard

Tjohoo! Nu är det bokat och klart. Nästan 4 veckor i Meetpacking i sommar. I. Can. Not. Wait.

* Guess what! Summer’s arrived I feel the world’s on my side
The Brooklyn Bridge stretches below me
A billion souls all dying to know me
Well here I am! Loaded with promise
And knee deep in grace
What I want is here on my face and
I feel like I own the whole damn place
(Prefab Sprout)

Vi ses på andra sidan!

Standard


Jag kan faktiskt inte riktigt förstå att tiden verkligen är inne. Att jag ska få göra det här på riktigt. Nu.

I januari bestämde jag mig för att spendera sommaren i New York. I februari bokade jag lägenheten och flygbiljetten. Det har varit 5 långa månader av väntan och längtan. 5 månader som kanske inte varit en promenad i parken och då har det varit skönt att ha den här resan att se fram emot.

När jag kommer tillbaka är det nästan höst, en höst som i dagsläget innehåller en del frågetecken. Och så får det vara. För en enda gångs skull ska jag bara försöka leva i nuet, när nu nuet råkar vara av ett sådant slag att man vill leva i det. Wish me luck!

Packar lätt

Standard

Jag tänkte så här: Jag tar med mig en stor resväska men knappt nåt i så att det finns plats att shoppa mycket där och komma hem med två fulla väskor sen.

Intentionen:

Den verkliga mängden som ligger på soffan nu och ska packas ner i resväskan:

Om nån undrar hur många klänningar man egentligen behöver ha med sig för 5 veckor så är min uppskattning 14 stycken. Jag får köpa fler där om det skiter sig.

Men vad ska du GÖRA i New York?

Standard

Jag ska skriva, läsa, springa över broarna, dricka breakfast mimosas, leva mitt liv som i en film, sjunga med, handla snittblommor, vara modig, cykla längs Hudson River, prata med främlingar, göra nya bekantskaper och återupptäcka gamla, vara klyschig, dansa, sitta på brandtrappan i skymningen och se Empire State Building tända sina lampor, slösa, göra och säga banala saker, skratta, äta cinnamon raisin bagels med för mycket cream cheese, springa på världskändisar i snabbköpet, pruta på fula saker jag har råd med, vara dumdristig, överdriva min amerikanska accent, titta på folk, låta mig bli tittad på, skrika ”I’m the king of the world” från fören på Staten Island-färjan, beställa hem mat mitt i natten, säga ja utan att ha förstått frågan och låta mig svepas med utan tanke på konsekvenser.

3 dagar kvar

Standard

Simon and Garfunkel kan i princip sjunga vad som helst och jag går in i total New York-nostalgi, deras Live in Central Park-platta var mitt soundtrack när jag bodde där. En take away-kaffe, virvlande löv, en klarblå himmel och krispig höstluft. Det är vad jag tänker på när jag hör den här låten.