Från och med i morgon bor jag inte längre i denna korsning. Det är så sorgligt att man vill gråta. Att jag fått möjligheten att bo här i fem sagolika veckor har gjort mig väldigt lycklig.
Etikettarkiv: Lägenheten
Långsamt
Att säga att gårdagskvällen satt sina spår vore en underdrift. Det har också varit en väldigt varm dag så allt har gått i segt slow motion. Klockan var närmre tolv när vi började gå genom SoHo och Greenwich Village för att nå Meatpacking District och The High Line. 5 timmar senare nåddes målet och då var vi så trötta att det blev taxi hem.
Långsamt långsamt strosade vi genom The Village.
På skandinaviska restaurangen Smörgås Chef åt vi lunch.
Fika från Amy’s Bread fick följa med till The High Line.
The High Line för tredje och sista gången i sommar. Nu med en tydlig sensommarkänsla.
Hemma somnade jag ett par timmar och vaknade sen av en enorm skräll. Sen kunde vi sitta i fönstret och beskåda det största och mest intensiva storm/regn/åsk- och blixtoväder vi någonsin varit med om. Regnet blåste runt som om det vore rökmoln, träden såg ut att gå av på mitten, blixtarna slog ner överallt hela tiden och åskmullret var öronbedövade och skakade hela huset.
Glada att vara inomhus och fortfarande sega beställde vi hem mexikansk mat och kollade på knäpp amerikansk tv hela kvällen. Det är också en fredag i New York.
Hösten är här
Sitter i fönsterkarmen och undrar när det ska sluta regna. Det har åskat, blixtrat och spöregnat sen i går kväll. Enligt väderleksrapporten så ska det vara så här nu de närmsta 10 dagarna. Det känns ju såklart lite trist. Mest trist för Kalle som kommer hit på tisdag och jag har lovat honom sommar.
Jag tänker på hur snabbt jag blivit bortskämd med att vakna till solsken varje dag, slänga på kjol och linne och ge sig ut till närmsta uteservering eller park. Jag får väl börja kolla på inomhusaktiviteter nu.
Ett foto i timmen
07:00 Rockefeller Plaza - I väntan på Zac Brown band
08:00 Breakfast at Tiffany's
09:00 På dygnetruntöppna Apple-stor på 5th Avenue är det redan full ruljans.
10:00 Tunnelbanan från Columbus Circle till Rector Street
11:00 9/11-Memorial. Utställning vid Ground Zero
12:00 Kaffe och New York Times. Church och Murray.
13:00 Laxomelett på Petite Abeille i Tribeca
14:00 Blir smått galen i Chinatown
15:00 Provar skor. Broadway och Canal.
16:00 One scoop Peanutbutter & Jelly, one scoop Brooklyn Blackout. Mott och Spring.
17:00 Vilar huvudet på kudden
18:00 Gör en Carrie Bradshaw. Med Macen i sängen.
19:00 Pad Thai och Corona på Republic, Union Square
20:00 Bio, 19th St och Broadway. Crazy Stupid Love! Emma Stone! Entusiasmen på biosalonger i USA!
22:00 Bläddrar i tidningar på Barnes & Noble, Union Square
23:00 Provar löparskor, Shoe Mania, Union Square
24.00 Yoghurt Station, St Marks Place. Tredje gången den här veckan, är tokig i skiten.
Domino’s
Morgon på 334 Bowery
Fina grejer ändå
Jag gillar verkligen att ha min egna lägenhet här, det blir en helt annan upplevelse än att bo på hotell. Jag älskar att lufsa omkring lite på mornarna, rosta mina egna bagels, handla min egen mat, att komma hem och landa ett par timmar mitt på dagen och sätta mig vid kökbordet med tv:n på i bakgrunden och blogga eller surfa.
Men det är också lite läskigt. Dels för att det är ett stort ansvar. Jag är livrädd att jag ska tappa nycklarna eller bli bestulen på dem. Jag nojjar i en kvart innan jag ska gå varje dag. Har jag stängt av ac:n, fläkten, släkt lamporna, stängt kylen, vattenkranen? Tänk om nåt händer, en vattenläcka, en brand, inbrott? Dessutom så är det lite läskigt att sova helt själv i den stora våningen, huset är drygt hundra år gammalt och det knarrar lite här och där hela tiden. De senaste nätterna har jag varit lite mörkrädd och haft en liten lampa tänd. Märkligt nog så finner jag ljuden utanför betryggande, speciellt sirenerna. Men i morgon kommer min syrra hit så då blir det skönt med lite sällskap.
Men att som nu, när New York-nyheterna på tv:n står på, jag väntar på maten som ska levereras hit, det åskar och regnar och jag kan sätta mig i den breda fönsterkarmen och titta ner på folket som äter middag på uteserveringen tvärs över gatan, på de gula taxibilarna som åker förbi nedanför och på deras röda lyktor som reflekterar i regnet som forsar längs gatan, då är det fina grejer.
It’s an obsession
Ni vet ju hur jag är med tv och så. Den supergulliga damen hade ju fixat kabel-tv bara för min skull. Redan när hon skulle visa den för mig så krånglade den, så hon satt med supporten i en timme och sen funkade det. Sen dess har det inte funkat skulle man kunna säga. Ibland funkar den, ibland inte, ibland efter en reboot på 30 minuter.
Just ikväll funkar tv:n, det i kombo med en heldag på stan, en avstickare till Flushing i Queens och regn regn och regn så blir det en hemmakväll framför tv:n för mig. Gott så.
Hemmastadd
Nu sitter jag vid köksbordet och äter lunch. Lyxigt nog ligger världens bästa matvaruaffär Whole Foods bara två gator bort. Allt har gått bra med lägenheten, det känns jättebra. Den är enorm. Inte minst efter att varit en natt hos Hanna och hennes rumskompisar som bor som de flesta unga New Yorkers, centralt, men trångt och litet.
Jag går omkring här på gatorna nu och väntar på att det ska slå in. Att jag ska bli överväldigad över att jag är här nu. Men det känns bara som att jag alltid har varit här, inte alls som att det är två år sen sist. Kanske har jag inte riktigt fattat det än.
Här är min lilla plats på jorden för tillfället. Bowery och East 2:nd. På femte våningen i det höga huset i mitten.
My neck of the woods
Många frågar vart på Manhattan jag ska bo och det är lite svårt att svara med en konkret stadsdel. Mest korrekt är väl NoHo även om det verkar som att en del New Yorkers verkar tveksamma till den akronymen. I vilket fall så ligger huset jag ska bo i på The Bowery, mellan Bond St och Great Jones och mittemot det superhypade finhotellet Bowery Hotel. Där stadsdelarna SoHo, Nolita, East Village, Lower East Side och Greenwich Village möts skulle man kunna säga.
För mig är det här inte nya hoods, men det är första gången som jag bor i dem och jag ser verkligen fram emot att utforska dem närmre.
Sommar utan tv? I think not.
– En sista fråga bara. I ditt allra första mail till mig så frågade du om det fanns tv i lägenheten. Det var en lite udda fråga tycker jag. Är det något särintresse du har?
– Eh ja. Jo. Det skulle man väl kunna säga.
Det här var mitt första samtal med hyresvärden i New York. Och det kanske ÄR en udda sak att verkligen försäkra sig om att det finns en tv i det som ska vara ens hem under 5 veckor, men jag har provat att leva korta perioder utan tv förut och det har inte gått så bra. Dessutom så är det så väldigt spännande att se amerikansk tv på plats. Inte bara alla fantastiska serier sönderhackade av reklambreaks utan även de knäppa over the top nyhetssändingarna, reklamfilmerna som till skillnad från den svenska fortfarande är helt ironibefriade, de dagliga nöjesnyhetsprogrammen, jag hatälskar allt.
Idag fick jag ännu ett mail från hyresvärden:
”Jag kan berätta att jag precis installerat kabel-TV lagom till din ankomst, så det blir många kanaler att välja mellan.”
Det kommer att bli en bra sommar.
Kontrollfreaket tar semester
Det är nio dagar kvar tills jag åker och idag har jag återigen haft kontakt med kvinnan som jag ska hyra lägenheten av, jag blir alltid lugn just när jag pratat med henne. För jag skulle ljuga om jag sa att inte känslorna av att jag blir blåst slår mig ibland. Men det är kontrollfreaket i mig som inte får ro förrän jag verkligen står där med nyckeln i handen. Jag har både mailat och pratat i telefon med hyresvärden, en svensk kvinna som verkar vara både ärlig och rar och som jag inte på nåt sätt kan hitta nåt skumt på och lägenhetsbilderna hon skickat till mig har jag jämfört med exteriörbilder från Google Earth och även där verkar allt stämma. Jag har alltså gjort min läxa och jag anser mig inte vara en naiv person. Men dealen jag har gjort är snudd på för bra för att vara sann. Jag ska hyra en närmre 100 kvadrat stor loftvåning på en av Manhattans hetaste adresser för vad som i sammanhanget är en spottstyver. Jag vore ju galen om jag tog det för en självklarhet.
Här ska jag bo om allt vill sig väl.
Någon plan B finns egentligen inte. Om lägenheten inte finns, om kvinnan är en no show och om 8 andra personer dyker upp och tror att de ska hyra samma lägenhet så vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Min semesterkassa är definitivt inte budgeterad för att bo på hotell i stället. Men jag är övertygad om att det kommer att ordna sig något sätt. Jag kommer att gråta en stund och sen lösa situationen. Men för nu låter jag kontrollfreaket sansa sig och tar den sorgen den dagen.