Etikettarkiv: SoHo

Vårt dagliga bröd

Standard

Jag vet inte hur många gånger jag bloggat om Le Pain Quotidien egentligen, men jag tröttnar aldrig på att käka frukost där när jag är här. Eller i London, Barcelona eller Bryssel. Finns det i någon stad jag besöker så vill jag äta där.

20131230-063910.jpg

Bröd som bakas i bageri bakom glas som man kan titta på när man äter.

20131230-063926.jpgVarm choklad.

20131230-063941.jpg

Sol i hjärta sol i sinne

Standard

20131228-232203.jpg

Jomenvisst förstår ni, idag tittade temperaturen upp på 14 grader. Solen sken och fåglarna kvittrade.

20131228-232225.jpg

Och jag muttrade över att jag höll på att svettas ihjäl i min vinterjacka så fort jag gick in i en affär. Är för övrigt klar med shoppandet nu, ger upp helt enkelt. Det har varit en synnerligen dålig shoppingresa det här.

20131228-232244.jpg

Med maten i den här stan sviker sällan. Tänk om man kunde få se fram emot alla dagens måltider hemma som jag gör här. Idag blev det tacos och majs från La Esquina som åts i parken mitt emot.

20131228-232258.jpgOch så en liten dessert såklart. Från Melissas, som nu fått en större butik på Broadway utöver sin lilla lucka i väggen på Spring street.

Bareburger

Standard

Igår var jag på bio på The Angelika på Houston och hade siktet på en Five Guys burger innan. Men sen jag var här senast så hade den restaurangen bommat igen (inte den första favoriten som jag upptäckt försvunnit sen jag var här sist). Jag kom på att Bareburger ligger precis i närheten, jag har hört mycket om det men aldrig varit där.

20131227-073828.jpg

20131227-073839.jpg
Bareburgers usp är att deras burgare är helt ekologiska.

20131227-073816.jpg

Jag valde sliders. Varför ingen av Stockholm hipsterhypade burgarställen satsat på sliders är för mig en gåta. Det var väldigt gott, även om brödet, en briochevariant, var något torrt.

Cronut craziness

Standard

Det är en temperatur som knappt letat sig upp över noll grader och klockan är 8 på morgonen. Men för att få lägga vantarna på en av de cronuts som kommer att säljas under dagen hos Dominique Ansel på Spring Street rekommenderas man ställer sig i kön minst två timmar innan dörrarna öppnas till bageriet. Och någon annanstans i världen kan man inte få smaka på den här hypade hybriden mellan den donut och en croissant.

cronut1

cronut2

cronut

Jag ska erkänna. Jag hade tankar på att testa en sån här godbit, det är ju rätt unikt ändå. Men jag är inte särskilt förtjust i varken donuts eller croissanter och någonstans måste det ju ändå finnas en gräns för galenskapen.

Victory Garden

Standard

Det gäller att sticka ut i den här stan, att hitta det som särskiljer just din business från resten. Det har man gjort på Victory Garden i SoHo och således också blivit utomordentligt omskrivna och omtalade.

Det här är ingen vanlig chokladglass. Förutom att vara den kanske godaste jag någonsin ätit så är den gjord av getmjölk och smaksatt med lavendel och rosmarin.

Inget att skriva hem om

Standard

First thing first resonerade vi och gav oss efter ett stopp hos manikyristen ut på en shoppingtur. Ni vet hur det blir, man ska bara chilla, glida runt och titta i lite  butiker. Sen ramlar man hem genom dörren 8 timmar senare med händerna fulla av kassar, med fötter som är smutsiga och ömma och kroppar och huvud som värker av trötthet. Men det ser fint ut på bilderna i alla fall, och det är ju det som är det viktiga i det här sammanhanget. Här följer några av dagens höjdpunkter:

Här står jag till exempel i Washington Square och håller i en lyktstople. (ganska äckligt vid närmare eftertanke)

I samma park bara ögonblick senare säger jag något så vansinnigt roligt att Lisa brister ut i ett skratt.

Vid lunchen på Delicatessen i SoHo är det bistrare miner. Förmodligen för att Lisa är nära hungerdöden och jag insisterar på att fota maten innan hon får börja äta. Sådant är livet med en lifestyle-blogger. Men Cobbsalladen vi åt var både fin och god och således värd besväret.

Ja, ok. Idag var kanske inte världens mest spännande dag. Men vi hade ganska god tur med shoppingen och jag lovar att det blir en händelserik vecka framöver. Varenda dag har vi planer på saker som jag aldrig gjort i den här stan förut. Stay tuned!

OMG it’s Suri Cruise!

Standard

Jag vet inte om det här med paparazzifotografering kanske är det jag ska ägna mig åt i framtiden, jag är nog lite för feg för att gå nära nog.

Jag har visserligen träffat och pratat med Kofi Annan, men undrar ändå om inte det här smäller högre. Suri Cruise är ju ändå världens kändaste barn. Haha, well. Det var helt absurt att möta dem på gatan i SoHo i alla fall. Katie, som man knappt ser på bilden, går framför livvakten i en slokhatt, sen var det Suri, som vanligt i klackar, klänning och med en docka i famnen och ett annat lite äldre barn som också var med dem.

Jag gick åt samma håll som dem och förstod inte förrän vi var typ jämnsides vilka de var. Jag har lite som vana att kolla in folk som ser ut att gömma sig, tex med hatt eller solglajjor när det regnar, just för att se om de är kändisar. Det innebar att jag alltså stod precis bredvid Katie Holmes, vid ett övergångsställe, när jag valde att titta henne i ansiktet, våra blickar möttes och då föll polletten ner. Först efter det såg jag Suri.

De var lågmälda och gick lungt och tittade i skyltfönster och pratade lite. Inga andra fotografer verkade vara i närheten. Just här är det ju väldigt lungt men de kom från Broadwayhållet och där märkte man att folk betedde sig konstigt runt omkring dem, även om ingen riktigt sa nåt.

Konstig liv alltså.

The Corner Deli

Standard

Den här lilla tacokiosken är nog, för svenskar som varit i New York, mer känd som den hippa restaurangen La Esquina som lite hemligt gömmer sig bakom en bakdörr, genom köket och ner i källaren under delin.

Men det är också just en alldeles vanlig taco-deli där man för 4 dollar får en lysande liten taco med god marinerad köttröra. Nej, det ser inte så gott ut, men det var det.

Jag har regn hos mig

Standard

Tänk att vi var så nära att åka till stranden idag. Efter lunch började det dugga så smått och sen öppnade sig himlen och det har totalt öst ner regn hela eftermiddagen. Bra dag för shopping och jag har köpt inte mindre än tre nya väskor.

Taxibilar är hårdvaluta i sånt här väder och det är inte ovanligt att folk börjar bråka om vem som egentligen var först.

När det regnade som värst bestämde jag mig för att gå hem. Men det regnade alldeles för mycket och mitt paraply låg förstås hemma. Jag tog ett stopp på Le Pain Quotidien och åt en varm linssoppa, ganska otippat om du frågat mig i morse.

Ganska snart blev jag rastlös och bestämde mig för att ge mig ut i regnet och springa de 200 meterna hem, hur blöt jag än blev. Och blöt blev jag.

Dean & DeLuca

Standard

Första gången jag hörde talas om Dean & DeLuca var, som säkert för många andra, genom tv-serien Felicity. Deras bästa butik ligger på Broadway och Prince st och för 10 år sedan var den en av få i sitt slag. En mindre välsorterad saluhall med godsaker att ta med sig till parken, hem eller äta på plats. Numera finns flera liknande etablissemang, som till exempel Chelsea Market i Meatpacking District eller Eataly uppe vid Flatiron, eller Whole Foods för den delen.

Hur som helst så är det alltid mysigt att gå en liten runda och tänka på allt man skulle köpt med sig hem om man var en som som verkligen handlade sin mat på ett sånt här ställe.

Five Guys

Standard

Ännu ett burgarhak har testats i jakten på stan bästa. Även Five Guys, som finns på några olika ställen i stan, har fått utmärkelser genom åren.

Stället känns väldigt oglamouröst, men deras cheeseburgare är nog en av de godaste jag någonsin ätit. De har stekt svamp och stekt lök i som standard. Sjukt gott. Pommesen, återigen, inget att ha. Eftersom man betalar för varje del i en meny separat så inser jag att man snart kan sluta beställa pommes frites, de gör en ändå bara besviken.

Rice to Riches

Standard

En av de märkligaste sakerna man kan äta här köper man på Rice to Riches på Spring street i SoHo. Det är rice pudding, eller typ ris a la malta i hur många smaker som helst men massa olika toppings. Portionerna är enorma och extremt mättande. Inte särskilt gott är det heller, men populärt.

Deras lokal är väldigt speciell, och full av budskap.

Vi delade på den minsta man kunde få med två smaker, mango och chocholate rocky road. Vi åt lite, tog med oss resten hem och åt till frukost. Rekommenderas inte.