Frida, som har en smula grönare fingrar än mig, tog igår en tur ut till Eagle Street Rooftop Farm i Greenpoint. Där odlar man grönsaker och annat sånt som växer.
På söndagar kan vem som helst åka dit och påta i jorden. Och utsikten är inte så dum den heller.
Årets badpremiär skedde i havet vid Rockaway Beach i södra Brooklyn, en timmes tunnelbanefärd från Meatpacking.
Nä, det är inte det här jag menar med badpremiär. Utan på riktigt, i havet, doppade huvud och allt.
Vi hoppade av L-tåget på Bedford Avenue i Williamsburg.
Lisa shoppade loss på vintagehimlen Beacon’s Closet. Jag satt på en bänk och väntade.
Avocadomacka och en iskall Brooklyn blev lunchen som intogs på The Bedford.
Jag posade framför den här skylinen för vad om kanske inte var första gången. Nån gång borde jag sätta ihop ett collage med alla bilder på mig själv vid exakt den här platsen.
Efter Williamsburg strosade vi vidare norrut till Girls-land, även känt som Greenpoint.
Sen gick vi tillbaka söderut och promenerade tillbaka till Manhattan över Williamsburgs Bridge.
Det finns en chokladkung i New York och han heter Jacques Torres. I en handfull butiker runt om på Manhattan och i Brooklyn kan du förse dig allt som har med choklad att göra.
Det här är utanför butiken i DUMBO i Brooklyn
Det här är vad man kallar en ”håll käften-dessert”. Eller Lunch.
Jag älskar att varenda trottoar är ett antikvariat. Vare sig man är på Upper West Side……..
…..eller i Williamsburg….
…..eller downtown Broadway.
Jag är inget större fan av vintage, second hand och allt sånt. Jag tycker oftast att det luktar illa, känns creepy att nån annan svettats i kläderna innan och gud vet hur många loppor och bed bugs som bor i plaggen. Having said that, så kan jag absolut tycka att det är kul att knata runt på loppisar i New York för att kanske hitta några roliga smycken, tavlor eller prylar.
Den här loppisen hittade jag i somras på Avenue A i East Village och såna här små popups kan man hitta lite varstans.
Varje dag under sommaren så hittar man den här trottoarloppisen i hörnet av Bowery och East Houston.
Annars är det, precis som med brunchkulturen, helgerna som är högtidsdagarna för loppisletarna. Där jag i somras var på matmarknaden Smorgasburg vid vattnet i Williamsburg anordnar Brooklyn Flea på söndagar loppmarknaden Williamsburg Flea.
På lördagar från april till oktober finns Hester Street Fair i hörnet av Hester och Essex st i East Village.
Den mest kända loppisen i New York är Hells Kitchen Flea Market som man hittar varje lördag och söndag året om, beroende på väder i just Hells Kitchen på 39:e gatan mellan 9th och 10th avenue.
Skulle det ösregna så finns också inomhusloppisen The Antiques Garage på 25th street mellan 6th och 7th avenue, även den har öppet på helger året om.
….är titeln på en bok av Paul Auster, som bor just i Brooklyn Heights. Vi nådde väldigt låga nivåer av dårskap där idag, förutom glassen vi åt kanske, som var av sinnesgalna proportioner.
Vi gick över bron.
Vi åt en glass.
Vi somnade i parken. Vi åkte hem. Helt ogalet. Men skönt.
Jag tog L-tåget till Williamsburg i Brooklyn och strosade omkring ett par timmar där innan jag traskade över bron tillbaka till Manhattan. Och när jag säger Williamsburg så är det egentligen bara den norra delen av Bedford Avenue som jag åsyftar. Hipsterland och svenskkoloni med små vintagebutiker och caféer.
Jag ville egentligen fortsätta söderut till den delen av Bedford Avenue som huseras av de chassidiska judarna, men i sanningens namn så vågade jag inte riktigt. De är ju ultraortodoxa, alla former av moderniteter är förbjudna och de tillbakavisar det moderna västerländska samhällets värderingar och levnadssätt. Jag som blond tjej i kort kjol kunde helt enkelt inte med att traska in i deras värld med min kamera för att titta på dem. Man brukar möta några när man passerar bron, det fick räcka så.
Eftersom väderleksrapporten lovade bekväma 30 grader, svaga vindar och hög luft satte jag mig redan klockan 9 i morse på tunnebanan ut till Coney Island i södra Brooklyn. Drygt en halvtimme senare var jag framme och möttes av vad som verkligen blev en underbart härlig dag på stranden. Jag gick omkring och smålog för mig själv och kunde inte riktigt fatta hur bra jag har det.
Coney Island har egentligen för längesen sett sina glansdagar. Nu är det slitet, kitchigt och alldeles alldeles underbart. Mest känt är det för sitt nöjesfält, (en gång i tiden fanns här tre), sitt baseball-lag och för Nathan’s hot dogs och dess korvätartävling som hålls den 4 juli varje år.
Men det finns också en fin pir, en lång och härlig sandstrand och en strandpromenad som sträcker sig över ett par kilometer.
Det är alltså hot dogs man ska äta på Coney Island, men en av de få saker jag inte äter i USA är korv. Jag trodde att jag skulle fixa en superamerikansk corn dog, en friterad korv, men det gick inte.
Sommarprat, skvallertidningar och några timmar avverkades på stranden och sedan strosade jag långsamt längs boardwalken hela vägen bort till Brighton Beach, som är ett nästan helryskt samhälle, och tog en annan tunnelbana tillbaka till Manhattan. Freakin’ Fabulous!
Många är de som går över första halvan av Brooklyn Bridge från Manhattansidan, tar sina bilder och går sen tillbaka igen. Inte lika många går över till andra sidan för att se vad som finns där, vilket är två små underbara stadsdelar. Norr om bron finns nya området DUMBO (down under the Manhattan bridge overpass) med små butiker, gallerier och restauranger och söder om bron finns Brooklyn Heights, vilket ibland beskrivs som New Yorks första förort. Jag var väldigt mycket i Brooklyn Heights när jag bodde här eftersom många av mina vänner bodde just där.
När man går av bron så är det finast om man följer Henry street, där finns fina gamla brownstone-hus och lummiga gator.
På Henry street ligger också St Georges Hotel där jag spenderat många nätter då flera av mina vänner bodde i studentkorridor där 2000-2001.
Om man från Henry street vänder ner mot vattnet så hittar man Brooklyn Bridge park. Ett lummigt litet vattenhål med en spektakulär vy över södra Manhattan. Här vid brofästet finner man också Brooklyn ice cream factory, en inköp därifrån är en skön accessoar att bära med sig i parken.
Man tar sig lätt från Brooklyn Height till DUMBO genom att bara gå under bron. Men mer om det en annan dag.
Lördagsförmiddagen spenderades i Williamsburg i Brooklyn, på en matmarknad som heter Smorgasburg som finns där varje lördag under sommaren. Precis nere vid vattnet med hela Manhattans västra sida som en spektakulär bakgrund har ett 50-tal handlare ställt upp sina tält.
Även när det inte är marknad så rekommenderar jag verkligen att åka till den här lilla parken vid vattnet i Williamsburg. En hållplats från Manhattan och lugnet och tystnaden är påtaglig.
Bacon- och ostscones till frukost.
Vi testade på en hel del nya saker. Kaffekanderad baconglass inlindad i japansk risdeg. Glassen god, degen äcklig. Underbara pork sliders och shaved ice med rabarbersmak.
I sin rosa och gråa stålkonstruktion är den inte på långa vägar lika vacker som sin granne Brooklyn Bridge, men Williamsburg Bridge har ändå sin charm. Ruffig och kaxig på nåt sätt. Den började byggas 1896 och har 8 bilfiler, två tågrälsar, cykel och gångväg. Bron är 2227 meter lång och befinner sig 41 meter över vattnet.
Emmas New York 