Tag Archives: Nedräkning

Mamma Mia vad härligt!

Standard

Tycker ni att det är dålig uppdatering här nu så är det en korrekt iakttagelse. Men håll ut mina vänner. Om mindre än 11 dagar är det jag som struttar omkring i för höga klackar med Manhattan under fötterna igen. Med en islatte i ena handen och den andra invinkandes en taxi lovar jag att ge er dagliga rapporter från New York. Vilket ju faktiskt är roligare att göra på plats än från Stockholm.

Just like that

Standard

Veckorna springer förbi, nedräkningen till den här sommarens New York-resa liknar inte på något sätt den jag hade förra året. Då räknade jag nästan minuterna från mars månad, ägnade timmar varje kväll åt research och kunde knappt njuta av något fram tills jag fick åka.  Nu händer massor av roliga saker hela tiden och har det så himla bra i Stockholm, men då och då slår det mig att jag ju faktiskt om bara en månad får åka tillbaka och leka i flera veckor.

Blir lite stressad och tänker att jag borde börja boka bord, kolla upp, stämma av, boka in. Men sen inser jag att det ju bara är det här jag längtar efter. Att få strosa runt på lummiga down town-avenyer utan någon som helst agenda. Gah, nu kom det nog bestämt lite fjärilar i magen ändå.

East village, First avenue

Men vad ska du GÖRA i New York?

Standard

Jag ska skriva, läsa, springa över broarna, dricka breakfast mimosas, leva mitt liv som i en film, sjunga med, handla snittblommor, vara modig, cykla längs Hudson River, prata med främlingar, göra nya bekantskaper och återupptäcka gamla, vara klyschig, dansa, sitta på brandtrappan i skymningen och se Empire State Building tända sina lampor, slösa, göra och säga banala saker, skratta, äta cinnamon raisin bagels med för mycket cream cheese, springa på världskändisar i snabbköpet, pruta på fula saker jag har råd med, vara dumdristig, överdriva min amerikanska accent, titta på folk, låta mig bli tittad på, skrika ”I’m the king of the world” från fören på Staten Island-färjan, beställa hem mat mitt i natten, säga ja utan att ha förstått frågan och låta mig svepas med utan tanke på konsekvenser.

3 dagar kvar

Standard

Simon and Garfunkel kan i princip sjunga vad som helst och jag går in i total New York-nostalgi, deras Live in Central Park-platta var mitt soundtrack när jag bodde där. En take away-kaffe, virvlande löv, en klarblå himmel och krispig höstluft. Det är vad jag tänker på när jag hör den här låten.