I jakt på en löprunda utan trafik tog jag expresståget upp till 72:e gatan på Upper West Side, sprang ut till West Highway och Riverside park och sprang ostört utan en gata att korsa i 5 kilometer upp till Harlem och 125:e gatan. Där vände jag inåt och nedåt och tog mig ner till Central Park och 110:e gatan via Morningside Park. Sen återigen ostört springande ner genom Central Park, längs med sjön och ned till Columbus Circle på 59:e gatan där jag strechade vid statyn, köpte en smoothie och tog tunnelbanan hem igen.
Trots att det är trixigt ibland så älskar jag att springa här. Trafikpoliserna frågar dig hur lång du sprungit och hejjar, en kille stoppade mig i Harlem och undrade om jag behövde en personlig tränare för han var en sån, motionärerna du möter hälsar på dig med ett: ”Good morning beautiful”, och det har sannerligen aldrig hänt runt Årstaviken.
Men åh. Du är min målbild. Ska också springa i NY. Jo.
Det är faktiskt helt underbart! Jag har inte alltid varit en sån, så om jag kan kan du!. For sure.