Jag har kommit fram till att jag gillar New York allra bäst på morgonen. När luften fortfarande går att andas, trottoarerna är tomma sånär som på männen som spolar dem rena framför restaurangerna och det finklädda folket som med en kaffe i handen och en mobilsnäcka i örat är på väg till kontoret.

Det känns som en annan stad just de där timmarna fram till att solen steker på som värst och myllret sätter fart på allvar. Fridfull och ren på något sätt, även om ingetdera egentligen stämmer. Det larmar och har sig redan tidigt på morgonen, och ren, well, istället för utspritt över gatorna ligger, för det mesta i alla fall, alla sopor samlade i säckar, i mindre berg längs gatorna.

Dessutom så verkar New York-borna ha ett strålande morgonhumör och det kan man ju inte mer än gilla.