Nu har jag vinkat hejdå till Kalle, som med spelat högmod tror att han har kommit på ett sätt att lura systemet så att han blir uppgraderad till businessklass även på hemresan. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Den här veckan har gått fortare än de andra känns det som, men gud vad roligt vi har haft! Vi har varvat lugna eftermiddagar på gräset i parken med skrattbullriga middagar och nästan dött av all god mat vi ätit. Precis så som vi tänkt.
För tredje och sista lördagen den här sommaren så stängde man av hela Park Avenue för biltrafik så att Manhattanborna kan cykla och gå där istället.
Hur jag älskar att stå och titta rakt upp på en klarblå himmel och se hur två skyskrapor som står på varsin sida om en gata nästan nuddar varandra där uppe.
Kvällen vi hade igår. Världsklass. Allt spelade oss i händerna och allt vi rörde vid blev till guld. För så är det i New York.
Vi åt middag i The Village, på Minetta Tavern, ännu en av krögaren Keith McNallys topprestauranger. Vi åt kött och det var så gott att vi aldrig mer kan äta lunch på Jensens Böfhus på Sveavägen. Vi avslutade med chokladpraliner från Jaques Torres och en choklad- och marängtårta som lämnade oss stumma. Lätt topp fem bästa middagen jag någonsin ätit och förmodligen det bästa köttet.
Efter middagen tog vi en liten avstickare och tittade på den ständigt blixtrande himlen från Washington Square Park. Vi väntade på att ett ordentligt regnväder skulle bryta ut, men det kom aldrig.
Ett par meter bort från Minetta ligger Comedy Cellar där vi bokat biljetter för kvällen. Vi var lite nervösa att vi kanske inte skulle fatta eller att det inte skulle vara vår humor, eller att det i någon beståndsdel skulle påminna om svensk stand up. Men från det att presentatören hade sagt hej tills vi lämnade lokalen så gapskrattade vi så att kinderna låste sig i ögonhöjd. Det var så sjukt bra och så sjukt roligt. Home run.
Vi fortsatte till hypade Employees Only, men insåg efter en drink att det stället var överskattat, så vi traskade hem till Bowery istället och avslutade kvällen på Pulino’s, som vid det här laget har blivit en storfavorit.
Här är alla bilder jag tog igår:
Ibland har jag funderat på varför den här stan inte bara ramlar ihop som ett korthus. Tunnelbanan är så grund, husen så höga och sättet som allt skakar på ibland får en att tro att nu händer det, nu rasar hela skiten.
Idag gick vi förbi ett stort hål i gatan, som underbygger min tes.
Jag ville hälsa Kalle välkommen med en storslagen vy så vi åkte upp på takträdgården 230 Fifth, som ligger just där. 20 våningar upp med palmer och parasoll. Usla drinkar, värdelös service, makalös uteservering, spektakulär utsikt och sköna vindar. Pluskontot vinner.
Möttes alltså av snö när jag gick utanför dörren i morse.
Men det visade sig, såklart, bara vara en inspelning på hörnan av mitt hus.
Jag vet inte om det här med paparazzifotografering kanske är det jag ska ägna mig åt i framtiden, jag är nog lite för feg för att gå nära nog.
Jag har visserligen träffat och pratat med Kofi Annan, men undrar ändå om inte det här smäller högre. Suri Cruise är ju ändå världens kändaste barn. Haha, well. Det var helt absurt att möta dem på gatan i SoHo i alla fall. Katie, som man knappt ser på bilden, går framför livvakten i en slokhatt, sen var det Suri, som vanligt i klackar, klänning och med en docka i famnen och ett annat lite äldre barn som också var med dem.
Jag gick åt samma håll som dem och förstod inte förrän vi var typ jämnsides vilka de var. Jag har lite som vana att kolla in folk som ser ut att gömma sig, tex med hatt eller solglajjor när det regnar, just för att se om de är kändisar. Det innebar att jag alltså stod precis bredvid Katie Holmes, vid ett övergångsställe, när jag valde att titta henne i ansiktet, våra blickar möttes och då föll polletten ner. Först efter det såg jag Suri.
De var lågmälda och gick lungt och tittade i skyltfönster och pratade lite. Inga andra fotografer verkade vara i närheten. Just här är det ju väldigt lungt men de kom från Broadwayhållet och där märkte man att folk betedde sig konstigt runt omkring dem, även om ingen riktigt sa nåt.
Konstig liv alltså.
Som av en händelse så sprang jag på just en loppis efter min brunch på Flea Market Café. På Avenue A vid 12:e gatan fanns en typisk lördagsloppis som man hittar lite överallt just på helgerna.
Här kan man hitta allt från gamla skrivmaskiner och Playstation-joysticks till brandsläckare och smycken.
"1st and 1st -- How can a street intersect itself? I must be at the
nexus of the universe!"
- Cosmo Kramer
07:00 Rockefeller Plaza - I väntan på Zac Brown band
08:00 Breakfast at Tiffany's
09:00 På dygnetruntöppna Apple-stor på 5th Avenue är det redan full ruljans.
10:00 Tunnelbanan från Columbus Circle till Rector Street
11:00 9/11-Memorial. Utställning vid Ground Zero
12:00 Kaffe och New York Times. Church och Murray.
13:00 Laxomelett på Petite Abeille i Tribeca
14:00 Blir smått galen i Chinatown
15:00 Provar skor. Broadway och Canal.
16:00 One scoop Peanutbutter & Jelly, one scoop Brooklyn Blackout. Mott och Spring.
17:00 Vilar huvudet på kudden
18:00 Gör en Carrie Bradshaw. Med Macen i sängen.
19:00 Pad Thai och Corona på Republic, Union Square
20:00 Bio, 19th St och Broadway. Crazy Stupid Love! Emma Stone! Entusiasmen på biosalonger i USA!
22:00 Bläddrar i tidningar på Barnes & Noble, Union Square
23:00 Provar löparskor, Shoe Mania, Union Square
24.00 Yoghurt Station, St Marks Place. Tredje gången den här veckan, är tokig i skiten.
Jag älskar att jag upptäcker nya saker man kan göra här hela tiden. Som att åka linbana över East River. Då hamnar man på Roosevelt Island, som tekniskt sett räknas till Manhattan men är en långsmal ö som ligger mellan östra Manhattan och Brooklyn. Linbanan är public transportation och jag kunde alltså åka med mitt Metro-kort.
Stationen för linbanan hittar man på 59:e gatan vid 2:a avenyn. Precis där Queensborough Bridge börjar. Och har man inget Metro-kort så kostar resan 2 dollar, enkel väg.
Själva åkturen tar bara 2-3 minuter men utsikten över East River, First Avenue och Manhattan är superbra och ganska unik. Så om man kan leva med att spendera några minuter i en gungande glasbur högt över floden så är det här verkligen ett hett tips.
Man kan åka tillbaka direkt eller ta en liten promenad på ön, som verkligen är lugna gatan jämfört med Manhattan.
Emmas New York 