Skrattkramp

Standard

Kvällen vi hade igår. Världsklass. Allt spelade oss i händerna och allt vi rörde vid blev till guld. För så är det i New York.

Vi åt middag i The Village, på Minetta Tavern, ännu en av krögaren Keith McNallys topprestauranger. Vi åt kött och det var så gott att vi aldrig mer kan äta lunch på Jensens Böfhus på Sveavägen. Vi avslutade med chokladpraliner från Jaques Torres och en choklad- och marängtårta som lämnade oss stumma. Lätt topp fem bästa middagen jag någonsin ätit och förmodligen det bästa köttet.

Efter middagen tog vi en liten avstickare och tittade på den ständigt blixtrande himlen från Washington Square Park. Vi väntade på att ett ordentligt regnväder skulle bryta ut, men det kom aldrig.

Ett par meter bort från Minetta ligger Comedy Cellar där vi bokat biljetter för kvällen. Vi var lite nervösa att vi kanske inte skulle fatta eller att det inte skulle vara vår humor, eller att det i någon beståndsdel skulle påminna om svensk stand up. Men från det att presentatören hade sagt hej tills vi lämnade lokalen så gapskrattade vi så att kinderna låste sig i ögonhöjd. Det var så sjukt bra och så sjukt roligt. Home run.

Vi fortsatte till hypade Employees Only, men insåg efter en drink att det stället var överskattat, så vi traskade hem till Bowery istället och avslutade kvällen på Pulino’s, som vid det här laget har blivit en storfavorit.

Här är alla bilder jag tog igår:

Dårskaper i Brooklyn…

Standard

….är titeln på en bok av Paul Auster, som bor just i Brooklyn Heights. Vi nådde väldigt låga nivåer av dårskap där idag, förutom glassen vi åt kanske, som var av sinnesgalna proportioner.

Vi gick över bron.

Vi åt en glass.

Vi somnade i parken. Vi åkte hem. Helt ogalet. Men skönt.

Frukost för vinnare

Standard

New Yorks äldsta Deli var målet för dagens frukost. Katz ‘s på Lower East Side är mest kända för sina pastramismörgåsar och för den här klassiska filmscenen med Meg Ryan.

Det här kan se äckligt ut för ett otränat öga, men det ska jag säga er att det var det inte. Korven alltså, korven.

Middag med Cagans

Standard

Ikväll fick jag äntligen till en middagsdejt med familjen Cagan som jag bodde och jobbade hos under ett års tid för 11 år sen. Det är så roligt att träffa dem varje gång jag är i stan nu. Tjejerna, som då var 10 och 13 är nu vuxna. Allie jobbar med ungefär samma sak som jag gör, fast på Manhattan och för amerikanska tv-kanaler och Rebecca är mitt i sina collegestudier i Buffalo.

Jag kanske inte alltid insåg det när jag levde med dem, men det här är en skön familj med en underfundig humor och en otrolig sammahållning. Jag blev på oerhört gott humör av att träffa dem.


Det roliga, som jag glömmer varje gång innan jag träffar dem, är det här är en miniminifamilj. Jag är minst 30 centimeter längre än dem allihop. På fotot står jag på gatan och de på trottoaren, plus att jag nästan sitter på huk.

Vi åt middag på 5 Points, en restaurang som ligger bara runt hörnet från mitt hus,det var en väldigt bra restaurang med otroligt god mat som jag hoppas hinna återvända till.

Hål i himlen

Standard

Ibland har jag funderat på varför den här stan inte bara ramlar ihop som ett korthus. Tunnelbanan är så grund, husen så höga och sättet som allt skakar på ibland får en att tro att nu händer det, nu rasar hela skiten.

Idag gick vi förbi ett stort hål i gatan, som underbygger min tes.

Gelato heaven

Standard

Vi åkte upp till 96:e gatan för att jobba oss neråt genom West Side och Central Park. Vid 93:e gatan snubblande vi över vad som kan vara världens godaste gelato. Både kunderna före oss och tjejen som sålde glassen ville övertyga oss om att det här var beroendeframkallande grejer. Vi började, som man alltid gör här, att prova lite olika smaker och förstod snabbt att de visste vad de talade om. Det här var helt sjukt god glass!  Jag valde att göra en milkshake av mojito-smaken, som var godare än någon mojhto jag någonsin druckit. Kalle valde en choklad- och whiskeyvariant som också var galet god. Även när vi hade köpt det vi ville ha så fortsatte hon ge oss smakprov, ifall vi ville komma tillbaka.

Den här glassen var så färsk och gjord på så mycket äkta råvaror att det nästan var löjligt.

230 Fifth

Standard

Jag ville hälsa Kalle välkommen med en storslagen vy så vi åkte upp på takträdgården 230 Fifth, som ligger just där. 20 våningar upp med palmer och parasoll. Usla drinkar, värdelös service, makalös uteservering, spektakulär utsikt och sköna vindar. Pluskontot vinner.

Delad glädje

Standard

I sanningens namn så börjar jag emellanåt bli rätt less på att vara ensam i New York nu. Allt här handlar om att äta, dricka, se och uppleva och delad glädje ÄR dubbel glädje, så är det bara.

Så himla bra då att min gode vän Kalle i detta nu sitter på ett flygplan på väg hit för att dela min glädje under kommande vecka. Då jäklar ska det ätas, drickas, ses och upplevas. Och förmodligen konsensusanalyseras i oändlighet.

Till exempel om Kalle varit här nu så hade han kunnat dela den här chokladtårtan med mig, det hade behövts.

Fairytales of New York

Standard

Livet här har gått in i en helt annan lunk den senaste veckan. Jag lever nästan som om jag vore hemma, förutom att det är helg varje dag. Sover tills jag vaknar, äter frukost i sängen, kollar lite amerikansk webb-tv, somnar om ett par timmar till. Går ut och springer en runda, hänger på tvättomaten, handlar lite dagligvaror, droppar in på en massage eller pedikyr om jag känner för det, drar en runda på stan på jakt efter inget särskilt.

Stressen att hinna med saker är obefintlig, jag har hunnit allt som jag ville och lite till. Nu njuter jag bara av att vara här. Jag var rädd för att tiden skulle gå fort, och det var ju lätt att tro att de här fem veckorna bara skulle rusa iväg, men jag måste ärligt säga att de inte gjort det. Alls. Det känns som att jag har varit här länge länge och det är 10 dagar kvar tills jag ska åka hem. Jag har till och med unnat mig att ha lite tråkigt ibland. Och det, mina vänner, det är lyx.

16 Handles

Standard

Om det inte framgått så har jag gått bananas över det här med självservering av frozen yoghurt. Det närmsta vi kommer i Sverige är en ynka jordgubbssmak på 7 Eleven.

Ett nytt ställe jag hittat som också ligger rätt nära där jag bor, mellan 8:e och 9:e gatan på 1st Avenue heter 16 Handles. Det är lite dyrare än Yoghurt Station, men har också lite större utbud och är lite fräschare.

16 Handles såklart efter de 16 handtag med olika smaker att välja från.

Och vilka smaker sen! Jordgubb och vanilj har inget att hämta här. Jag är helt tokig i mint-smaken. Och som ni ser så är det här rena hälsokuren. Non fat och inget tillsatt socker. Hmm.

Det här är ungefär hälften av toppingen, det finns lika mycket till med färsk frukt och bär.