Det var Lisas sista kväll i New York och vi började den med att åka ner till Pier 17 vid South Street Seaport för att gå på en spelning på musikfestivalen River to River.
Sen blev det middag på min älsklingsrestaurang Pulino’s på Bowery och sedan vidare för cocktails i Alphabet city. All in all en grym kväll.
Jag läst någonstans att om Sex and the City hade spelats in på 10-talet så hade de inte ätit cupcakes från Magnolia utan Cake Pops. Det är det nya här. Kakor på en pinne. Bakad kakdeg, smulad och blandad med frosting rullas och sätts på pinnar som sen doppas i choklad och strössel. Ganska gott, smakar typ….kaka.
Lisa är lite tjurig för att hon ska åka hem i morgon. Så vad passade bättre än en frukost på Café Grumpy här i Chelsea? Så långt från Starbucks man kan komma i kaffe- och cafévärlden här. Och med en supermysig innergård där det totala lugnet infann sig.
Café Grumpy finns på fler ställen i stan, bland annat i Greenpoint, där ni som kan er Girls vet att Hannah började jobba i mitten av säsong 1.
De finns överallt. Det finns ingenting som du inte kan köpa i en Food Truck. NÄR ska vi få en överkomligare byråkrati i Sverige som gör att trenden även kan komma till Stockholm?
Eftersom det har blivit lite dåligt med bloggande om sötsaker i år så vill jag ändå att ni ska veta att vi åt den här pajen idag. Vi köpte den på überamerikanska Hills Country Fried Chicken. Den heter The Cowboy pie och om man kunde gifta sig och spendera livet med en paj så är det vad jag skulle göra med The Cowboy.
Vi åt också en klassisk citronmarängpaj, men den hade ärligt talat inget att hämta i jämförelse.
Yes, Brooklyn igen. Takbar igen. Men hur kan man låta bli?
Vi drog till det nya hotellet Wythe i Williamsburg och mötte upp Lisas kompis Lydia, som bor i hoodsen.
Det blåste litegrann där uppe på taket.
Sen gick jag och Lisa vidare och käkade middag på alltid mysiga Juliette, också i Williamsburg.
Så känns livet i New York ibland, som att man går omkring i en kuliss. Sällan är det dock så påtagligt som när man kommer upp på 20:e våningen på 230 Fifth. Det är nästan svårt att ta in omgivningen och att föreviga den på kort är stört omöjligt, man måste helt enkelt vara på plats.
Utan svårigheter spenderade vi fem timmar här ikväll, träffade trevliga människor och såg New York City byta skrud från dag till natt. Ett skådespel som bara inte går att se sig mätt på.
Det tog alltså 10 dagar innan vi fikade för första gången och 10 dagar innan jag äntligen fick sätta tänderna i en cupcake. (Jag har fortfarande inte ätit några pommes frites och åt idag min första hamburgare, vet inte vad det är som händer.)
Det blev i alla fall en salty caramel cupcake från Sprinkles, som än en gång bevisar att de har de i särklass godaste cupcakesen på Manhattan.
Nere vid South Street Sea Port och Pier 17 har det ganska nyligen öppnat en beach club. Ett rätt härligt ställe att hänga på, ta en öl och se ut över Brooklyn Bridge och Manhattan Bridge.
Jag inser att jag brister i både trovärdighet och objektivitet med alla superlativ jag slänger omkring mig hela tiden. HUR bra kan allt va här egentligen? Tydligen hur bra som helst!
Så, bortse nu från detta och låt mig med två hundra bilder berätta för er om den kanske skönaste söndagen i mannaminne.
Från Manhattans södra spets hoppade vi på färjan. Resan är gratis och fem minuter senare är man framme på Governors Island. En pytte-ö som består av lite parker och en gammal militäranläggning. Men vilken pärla det visade sig vara!
Vi promenerade runt hela ön, det tog knappt två timmar.
Vi gungade och tittade ut på Frihetsgudinnan och södra Manhattan. Inga som helst konstigheter.
Många väljer att ta med sig sina cyklar till ön, man kan också hyra cyklar där.
En stor del av öns mitt har sett sina bästa dagar. Men planer på restaurering är på gång och i slutet av 2013 ska en ny park invigas.
Just den här helgen är det matfestivalen Cook Out på Governors Island. Man betalar ett inträde och sen äter och dricker man hur mycket man vill från vad som kan beskrivas som en jättelik grillfest.
Vi chillade på vår filt, lyssnade på livebandet som spelade, sov lite, smyglyssnade och tittade på amerikaner, jag läste högt ur Vanity Fair för Lisa och lite då och då gick vi och hämtade mer mat.
Framåt seneftermiddagen tog vi färjan tillbaka till Manhattan igen. Herregud vilken bra dag!
Ok, om ni vill ha nåt dåligt så kan jag berätta att just idag var första dagen som jag glömde solskyddsfaktor. Inte helt lämpligt.
Både jag och Lisa är ju till vardags extremt organiserade och uppstyrda arbetsmyror så det här med att vara spontana och relaxa är lite av en uppgift för oss. Vi vill gärna fullfölja de planer vi inte riktigt kan låta bli att göra varje dag.
Ikväll hade vi bestämt oss för att efter en lugn dag ha en lugn kväll, kanske köpa något att äta i en park i närheten. Men sen var det så underbart att bara strosa i sommarkvällen och när vi hamnade i Nolita på ett ställe som jag gick förbi massor med gånger förra sommaren utan att prova, så slank vi in på den här superhärliga restaurangen. Vi beställde en kanna sparkling sangria och hur goda tacos som helst och sen var kvällen igång. Och det är ju verkligen det här som jag älskar med New York, att man aldrig vet vad som ska hända.
Anyhow, Tacombi på Elizabeth street, om ni vill ha en restaurangupplevelse utöver det vanliga. I ett garage står ett par killar i en gammal Volkswagen och langar tacos för fulla muggar.
I Chelsea Market, som verkligen är precis runt hörnet från huset jag bor i, ligger One Lucky Duck. Det är ett hajpat ställe som säljer ekologisk rawfood. Kanske inte helt min kopp te, som väljer friterat framför rått alla dagar i veckan. MEN, för priset av en lunch gör de väldigt goda juicer och smoothies.
Efter middagen åkte vi ner till 48:e gatan och 11:e avenyn till en av mina favorittakbarer, The Press Lounge. Speciellt kvällstid har man en vidunderlig utsikt över midtowns skyskrapor här. Igår sken månen ikapp med stadens lampor och i kombination med nattens varma vindar glömmer man nästan bort att drinkarna och vinet här kostar en halv förmögenhet.
Efter nästan en hel vecka i New York hade vi fortfarande inte tagit oss norr om 23:e gatan. Men i går kväll hade vi bokat bord på Marcus Samuelssons populära Harlem-restaurang Red Rooster på 125:e gatan. På menyn finns mat som är inspirerad från Afrika, Sverige och Amerika. Nya smakupplevelser i osannolika kombinationer. Skön restaurang med bra atmosfär, och Marcus himself minglade runt bland gästerna.
Red Rooster är kända för sitt majsbröd.
Crabcakes
Havskatt
Äpplesorbet
Pluspoäng till den som pekar ut restaurangägaren Marcus Samuelsson i den här bilden.
Emmas New York 