Frukost på Bleecker street på Amy’s Bread som inte bara har otroligt gott bröd utan också en väldigt bra frukostdeal för bara 5 dollar. Vi tog med oss vår till den lilla parken vid 6th avenue och Bleecker. En vansinnigt fin morgon var vad det var.
Jag ville hälsa Kalle välkommen med en storslagen vy så vi åkte upp på takträdgården 230 Fifth, som ligger just där. 20 våningar upp med palmer och parasoll. Usla drinkar, värdelös service, makalös uteservering, spektakulär utsikt och sköna vindar. Pluskontot vinner.
Om det inte framgått så har jag gått bananas över det här med självservering av frozen yoghurt. Det närmsta vi kommer i Sverige är en ynka jordgubbssmak på 7 Eleven.
Ett nytt ställe jag hittat som också ligger rätt nära där jag bor, mellan 8:e och 9:e gatan på 1st Avenue heter 16 Handles. Det är lite dyrare än Yoghurt Station, men har också lite större utbud och är lite fräschare.
16 Handles såklart efter de 16 handtag med olika smaker att välja från.
Och vilka smaker sen! Jordgubb och vanilj har inget att hämta här. Jag är helt tokig i mint-smaken. Och som ni ser så är det här rena hälsokuren. Non fat och inget tillsatt socker. Hmm.
Det här är ungefär hälften av toppingen, det finns lika mycket till med färsk frukt och bär.
– Get ready for fall. Sorry to say it but that’s the way it is.
Grannen i hissen verkade säker på sin sak. Jag vet inte jag om hösten redan är här, men jag noterar att jag inte finner den försmak vi bjuds på helt oäven. Jag har alltid älskat övergången från sommar till höst och vemodet som kommer med den. I slutet av september brukar det ha gått över och jag ägnar resten av året fram till maj åt att vara bitter och förbannad på mörker och kyla.
Men just idag valde jag att omfamna hösten och gick ut på Manhattans gator med ett paraply stort nog att kunna skydda hela The Village mot det tunga och ihärdiga regnet som föll. Gatorna var nästan spöklikt tomma men de människor jag mötte log ändå nånstans i samförstånd där under sina paraplyer.
Jag åt en ordentlig brunch på Pulino’s som ännu en gång levererade i mat och service. Blåbärspannkaka med citronricotta och en side of bacon.
Jag gick på bio mitt på dagen och såg en väldigt intressant dokumentär om New York Times. Man fick följa medarbetare där under ett år och filmen tar upp frågeställningen om printmedias fortsatta överlevnad. Om mediefrågor roar er så tycker jag att ni ska se den, ty den var både allmänbildande och rolig.
Kaffet kom för en gångs skull varmt i en porslinskopp istället för iskallt i en plastmugg med sugrör.
Ledmotivet för dagen, och förmodligen för hösten som kommer, har varit Joshua Radins senaste platta som äntligen kommit till Spotify.
Knish är en judisk specialitet och är typ nån form av potatismassa med en deg runt som är friterad. För ett par dollar kan man köpa dem i de flesta matstånden på gatorna men den mest anrika hittar du på East Houston sedan drygt hundra år, hos Yonah Schimmel.
Jag tog med mig en med spenat till Sarah D Roosevelt park precis intill. Där roade jag mig med att se på när pojkar spelade korgboll.
Idag blev det brunch på Flea Market Café på Avenue A. Ett alldeles utmärkt och prisvärt ställe. Jag satt vid baren vid fönstret, som så här års inte ens är ett fönster, med skön utsikt över Avenue A och Tompkins Square Park. Till skillnad från mer högprofilerade ställen så är det här ingen brådska eller hintar om att man ska betala och gå så snart man ätit klart. Jag satt där i ett par timmar och läste min bok och emellanåt kom de och fyllde på mitt kaffe.
Flea Market Café har också ett tokbra erbjudande som de kallar sin ”Sunset Menu”, mellan fem och sju på kvällarna så kan man äta trerätters och ett glas vin för ynka 21.75 dollar.
07:00 Rockefeller Plaza - I väntan på Zac Brown band
08:00 Breakfast at Tiffany's
09:00 På dygnetruntöppna Apple-stor på 5th Avenue är det redan full ruljans.
10:00 Tunnelbanan från Columbus Circle till Rector Street
11:00 9/11-Memorial. Utställning vid Ground Zero
12:00 Kaffe och New York Times. Church och Murray.
13:00 Laxomelett på Petite Abeille i Tribeca
14:00 Blir smått galen i Chinatown
15:00 Provar skor. Broadway och Canal.
16:00 One scoop Peanutbutter & Jelly, one scoop Brooklyn Blackout. Mott och Spring.
17:00 Vilar huvudet på kudden
18:00 Gör en Carrie Bradshaw. Med Macen i sängen.
19:00 Pad Thai och Corona på Republic, Union Square
20:00 Bio, 19th St och Broadway. Crazy Stupid Love! Emma Stone! Entusiasmen på biosalonger i USA!
22:00 Bläddrar i tidningar på Barnes & Noble, Union Square
23:00 Provar löparskor, Shoe Mania, Union Square
24.00 Yoghurt Station, St Marks Place. Tredje gången den här veckan, är tokig i skiten.
På McDonalds har man ett motto gällande köer som lyder: ”Two deep is too deep.” Alltså om det står fler än två i kö så är det för många, då måste man jobba på snabbare. Det här mottot har alltså INTE Shake Shack. Men erkänn att man blir lite nyfiken på hur goda hamburgarna kan vara som man ställer sig i en sån här kö för att få äta?
Det var alltså ljust när jag ställde mig i kön och hann bli mörkt innan jag kom fram. Här betyder det visserligen inte så mycket eftersom det mörknar oerhört snabbt. Men jag stod i kön i en dryg timme innan jag fick beställa och väntade sen ungefär en kvart på maten. Så. Var det värt det?
Jag måste säga att stripsen här var de bästa hittills, i alla fall i krispighet, kanske inte i smak. Hamburgaren var väldigt saftig och god, men den hade inte lika bra smaker som den jag åt på Five Guys. Jordgubbshaken var gjord från scratch och smakade väldigt bra.
Kommer jag att köa i en timme nån mer gång för att få äta Shake Shacks burgare? Förmodligen. Kanske redan nästa vecka.
Habana på Elisabeth street är världsberömt för sina grillade majskolvar och om det är något tips jag fått inför New York så är det att för guds skulle inte missa dem. Jag har gått förbi massvis med gånger eftersom det ligger här i närheten, men igår slog jag till. De har bredvid den vanliga restaurangen också ett take away-ställe om man inte orkar med att vänta och köa som det annars innebär att få ett bord på Habana. Där kan man också slå sig ner i fönstret eller på bänkarna utanför, äta sin mat och studera livet runt stället som verkligen är en samlingsplats för allsköns människor varje kväll.
Min middag bestod av en Sloppy José och en av de världsberömda kolvarna. Sjukt gott, om än något i hetaste laget för min delikata tunga.
Ralph Laurens dotter Dylan står bakom den här godisbutiken i tre våningar som är helt bananas och väldigt amerikansk. Jag som gärna knarkar socker urskiljningslöst blev ändå inte sugen på nåt. Det finns inget här som innehåller färgämnen eller konserveringsämnen inom vad som är tillåten gräns i Sverige.
Godis för hunden. Såklart.
Godis om man bantar. Såklart.
Olika sorters fudge i lösvikt.
Det här är Dylan, porträtterad i godis. Såklart.
Trodde ni att jag gett upp jakten på stans bästa cupcake? No no I tell you, jag kämpar tappert vidare, cupcake för cupcake. Idag var det Sprinkles tur. De hävdar att de är världens första cupcakesbageri och att deras cupcake alltså är originalet. De har länge varit väldigt stora på USA:s västkust och ganska nyligen öppnat i New York på Lexington och 60:e gatan, precis vid Bloomingdales.
Det här var utan tvekan den bästa cupcake jag ätit här, och kanske ever. Jag tog en med smaken ingefära/citron och den var vansinnigt god. Vi kan ha en vinnare i Sprinkles.
Eleni’s rosa butik ligger i Chelsea Market i Meatpacking District. De har dels cupcakes men framförallt har de dekorerade kakor av olika slag och former. Nog inte så gott, men fint att titta på.
Den här choklad-cupcaken var god, men inte så mycket mer än så. Ja, jag börjar bli kräsen nu.
Den här lilla tacokiosken är nog, för svenskar som varit i New York, mer känd som den hippa restaurangen La Esquina som lite hemligt gömmer sig bakom en bakdörr, genom köket och ner i källaren under delin.
Men det är också just en alldeles vanlig taco-deli där man för 4 dollar får en lysande liten taco med god marinerad köttröra. Nej, det ser inte så gott ut, men det var det.
Jag har ju förstått att ni gillar när jag bloggar om bakverk. Så efter en hel dag utan intag av såna satte jag idag tänderna i en annan favorit, crumb cake. Som en smulpajskaka. Typ.
Om man går över gatan till vänster så hamnar man på Gemma, går man istället till höger och hörnet av Bowery och East 2:nd så hamnar man på charmiga Peels. Så gjorde vi i morse.
Bröderna B länsade stället på flapjacks och lönnsirap, medan jag nöjde mig med en lite mer blygsam biscuit med avokado och bacon.
Peels är som sagt väldigt charmigt och väldigt populärt. För ett par veckor sen kunde man se stjärnskådisen Ryan Gosling och hans hipsterhund hänga här med ett gäng fans och paparazzis i hälarna.
Emmas New York 