Kategoriarkiv: Min gata i stan

Aug17

Middag med Cagans

Publicerat den av
Standard

Ikväll fick jag äntligen till en middagsdejt med familjen Cagan som jag bodde och jobbade hos under ett års tid för 11 år sen. Det är så roligt att träffa dem varje gång jag är i stan nu. Tjejerna, som då var 10 och 13 är nu vuxna. Allie jobbar med ungefär samma sak som jag gör, fast på Manhattan och för amerikanska tv-kanaler och Rebecca är mitt i sina collegestudier i Buffalo.

Jag kanske inte alltid insåg det när jag levde med dem, men det här är en skön familj med en underfundig humor och en otrolig sammahållning. Jag blev på oerhört gott humör av att träffa dem.


Det roliga, som jag glömmer varje gång innan jag träffar dem, är det här är en miniminifamilj. Jag är minst 30 centimeter längre än dem allihop. På fotot står jag på gatan och de på trottoaren, plus att jag nästan sitter på huk.

Vi åt middag på 5 Points, en restaurang som ligger bara runt hörnet från mitt hus,det var en väldigt bra restaurang med otroligt god mat som jag hoppas hinna återvända till.

Annons
Aug14

Think I’ll go inside

Publicerat den av
Standard

– Get ready for fall. Sorry to say it but that’s the way it is.

Grannen i hissen verkade säker på sin sak. Jag vet inte jag om hösten redan är här, men jag noterar att jag inte finner den försmak vi bjuds på helt oäven. Jag har alltid älskat övergången från sommar till höst och vemodet som kommer med den. I slutet av september brukar det ha gått över och jag ägnar resten av året fram till maj åt att vara bitter och förbannad på mörker och kyla.

Men just idag valde jag att omfamna hösten och gick ut på Manhattans gator med ett paraply stort nog att kunna skydda hela The Village mot det tunga och ihärdiga regnet som föll. Gatorna var nästan spöklikt tomma men de människor jag mötte log ändå nånstans i samförstånd där under sina paraplyer.

Jag åt en ordentlig brunch på Pulino’s som ännu en gång levererade i mat och service. Blåbärspannkaka med citronricotta och en side of bacon.

Jag gick på bio mitt på dagen och såg en väldigt intressant dokumentär om New York Times. Man fick följa medarbetare där under ett år och filmen tar upp frågeställningen om printmedias fortsatta överlevnad. Om mediefrågor roar er så tycker jag att ni ska se den, ty den var både allmänbildande och rolig.

Kaffet kom för en gångs skull varmt i en porslinskopp istället för iskallt i en plastmugg med sugrör.

Ledmotivet för dagen, och förmodligen för hösten som kommer, har varit Joshua Radins senaste platta som äntligen kommit till Spotify.

Aug14

Hösten är här

Publicerat den av
Standard

Sitter i fönsterkarmen och undrar när det ska sluta regna. Det har åskat, blixtrat och spöregnat sen i går kväll. Enligt väderleksrapporten så ska det vara så här nu de närmsta 10 dagarna. Det känns ju såklart lite trist. Mest trist för Kalle som kommer hit på tisdag och jag har lovat honom sommar.

Jag tänker på hur snabbt jag blivit bortskämd med att vakna till solsken varje dag, slänga på kjol och linne och ge sig ut till närmsta uteservering eller park. Jag får väl börja kolla på inomhusaktiviteter nu.

Aug9

Peels

Publicerat den av
Standard

Om man går över gatan till vänster så hamnar man på Gemma, går man istället till höger och hörnet av Bowery och East 2:nd så hamnar man på charmiga Peels. Så gjorde vi i morse.

Bröderna B länsade stället på flapjacks och lönnsirap, medan jag nöjde mig med en lite mer blygsam biscuit med avokado och bacon.

Peels är som sagt väldigt charmigt och väldigt populärt. För ett par veckor sen kunde man se stjärnskådisen Ryan Gosling och hans hipsterhund hänga här med ett gäng fans och paparazzis i hälarna.

Aug9

Morgonstund har guld i mund

Publicerat den av
Standard

Jag har kommit fram till att jag gillar New York allra bäst på morgonen. När luften fortfarande går att andas, trottoarerna är tomma sånär som på männen som spolar dem rena framför restaurangerna och det finklädda folket som med en kaffe i handen och en mobilsnäcka i örat är på väg till kontoret.

Det känns som en annan stad just de där timmarna fram till att solen steker på som värst och myllret sätter fart på allvar. Fridfull och ren på något sätt, även om ingetdera egentligen stämmer. Det larmar och har sig redan tidigt på morgonen, och ren, well, istället för utspritt över gatorna ligger, för det mesta i alla fall, alla sopor samlade i säckar, i mindre berg längs gatorna.

Dessutom så verkar New York-borna ha ett strålande morgonhumör och det kan man ju inte mer än gilla.

Aug6

Emma på Gemma

Publicerat den av
Standard

Sista frukosten innan Moa skulle åka hem gjorde vi som Alex Skarsgård och gick tvärsöver gatan till Gemmas uterservering, som är en alldeles underbar plats att sitta ett par timmar på en morgon och äta god frukost, dricka kaffe som ständigt fylls på och göra det man gör bäst här; titta på folk.


Man kan inte alltid vara posig och snygg, ibland är man nyvaken och har bara tagit på sig tofflor och gått över gatan för frukost.

Bananbrödet. Jag säger bara det. Bananbrödet.

En MYCKET bra frukost.

Aug5

Lyxlunch på Pulino’s

Publicerat den av
Standard

Pulino’s är en av stjärnkrögaren Keith McNallys fem krogar i New York och den ligger här på Bowery, vid Houston bara ett par gator bort från mig.

Om man varit på någon av McNallys andra krogar (Pastis, Schiller’s, Balthazar eller Minetta Tavern) så känner man igen inredningen som på ett eller annat sätt alltid lutar åt fransk bistro. McNallys krogar är kända, inte bara för sin schyssta mat, utan också för den grymma stämning och service som det är på restaurangerna, när man än kommer.

Vi valde Pulino’s för lunch och tog deras luncherbjudande där man som kombo får halva storleken på valfri sallad och pizza från menyn.

Maten var superbra, pizzorna i världsklass och salladerna med spännande smaker som rabarber och rostad majs. Till dessert tog jag en frostad espresso med grädde, himmelskt god.

Aug4

What sound or noise do you hate?

Publicerat den av
Standard

Efter att i ett par år bott i ett hus i Stockholm som varit mer eller mindre som en byggarbetsplats då Citybanan byggts under huset så vaknade jag igår till det bekanta ljudet av betongborr. Tack och lov så verkar det som att det var ett tillfälligt arbete.

Aug3

I’m your biggest fan I follow you until you love me

Publicerat den av
Standard

Ok, det här är kanske inte mitt stoltaste ögonblick, men när jag inser att Alexander Skarsgård sitter på Gemmas uteserving på Bowery Hotel precis mittemot min lägenhet så kan jag inte låta bli att ta några paparazzibilder från fönstret.


Jag gick förbi honom på väg hem och var sååå nära att säga: ”Oh Alex, I loved you in Hundtricket!” Nä, det var jag inte, men det hade varit lite roligt.

Jul27

Fina grejer ändå

Publicerat den av
Standard


Jag gillar verkligen att ha min egna lägenhet här, det blir en helt annan upplevelse än att bo på hotell. Jag älskar att lufsa omkring lite på mornarna, rosta mina egna bagels, handla min egen mat, att komma hem och landa ett par timmar mitt på dagen och sätta mig vid kökbordet med tv:n på i bakgrunden och blogga eller surfa.

Men det är också lite läskigt. Dels för att det är ett stort ansvar. Jag är livrädd att jag ska tappa nycklarna eller bli bestulen på dem. Jag nojjar i en kvart innan jag ska gå varje dag. Har jag stängt av ac:n, fläkten, släkt lamporna, stängt kylen, vattenkranen? Tänk om nåt händer, en vattenläcka, en brand, inbrott? Dessutom så är det lite läskigt att sova helt själv i den stora våningen, huset är drygt hundra år gammalt och det knarrar lite här och där hela tiden. De senaste nätterna har jag varit lite mörkrädd och haft en liten lampa tänd. Märkligt nog så finner jag ljuden utanför betryggande, speciellt sirenerna. Men i morgon kommer min syrra hit så då blir det skönt med lite sällskap.

Men att som nu, när New York-nyheterna på tv:n står på, jag väntar på maten som ska levereras hit, det åskar och regnar och jag kan sätta mig i den breda fönsterkarmen och titta ner på folket som äter middag på uteserveringen tvärs över gatan, på de gula taxibilarna som åker förbi nedanför och på deras röda lyktor som reflekterar i regnet som forsar längs gatan, då är det fina grejer.