Kategoriarkiv: Parks and rec

Till sista droppen

Standard

Men en infektion i kroppen och nedstämdhet över att det snart är slut är det bara ren och skär vilja som håller igång mig. Vilja och amerikanskt receptfritt knark.

Fast besluten att inte sova bort mina sista timmar gick jag upp klockan sju i morse och gick en fem timmar lång promenad längs med vattnet runt hela södra Manhattan.

Wallstreet sedd från vattnet vid East River. Med en symbolisk domedagsrök.

Att följa vattnet, speciellt från Battery Park och längs Manhattans västra sida är något jag rekommenderar å det varmaste. Parken som följer Hudson River hela vägen upp till Manhattan tar slut är väldigt fin och varierad. Lägg till havsdoften, Frihetsgudinnan och skyskraporna på både New York-sidan och New Jersey-sidan så är upplevelsen komplett.

Måndagen, den sista

Standard

Efter frukost på Le Pain Quitidien, en förmiddag av shopping och lunch på Habana så traskade vi över bron till Williamsburg.

Där gjorde vi mest ingenting. Vid vattnet satt vi på en bänk i en timme och jag lät vemodet svepa över mig när det prasslade i asplöven över oss och eftermiddagssolen glittrade över East river och Manhattan. Det var definitivt sensommar i luften.

Sen hittade vi en mysig innergård där vi drack en öl. Eller kanske två.

Vi gick vidare längs Bedford Avenue till Five Leavs, som är skådespelaren Heath Ledgers idé och koncept. Dessvärre fick han aldrig leva länge nog att se den bli verklighet. Vilket är synd för det är en väldigt charmig liten kvarterskrog med utmärkt mat på ett lagom avstånd från bullret på Manhattan.

Shepherds pie med lamm. Jorå.

Långsamt

Standard

Att säga att gårdagskvällen satt sina spår vore en underdrift. Det har också varit en väldigt varm dag så allt har gått i segt slow motion. Klockan var närmre tolv när vi började gå genom SoHo och Greenwich Village för att nå Meatpacking District och The High Line. 5 timmar senare nåddes målet och då var vi så trötta att det blev taxi hem.

Långsamt långsamt strosade vi genom The Village.

På skandinaviska restaurangen Smörgås Chef åt vi lunch.

Fika från Amy’s Bread fick följa med till The High Line.

The High Line för tredje och sista gången i sommar. Nu med en tydlig sensommarkänsla.

Hemma somnade jag ett par timmar och vaknade sen av en enorm skräll. Sen kunde vi sitta i fönstret och beskåda det största och mest intensiva storm/regn/åsk- och blixtoväder vi någonsin varit med om. Regnet blåste runt som om det vore rökmoln, träden såg ut att gå av på mitten, blixtarna slog ner överallt hela tiden och åskmullret var öronbedövade och skakade hela huset.

Glada att vara inomhus och fortfarande sega beställde vi hem mexikansk mat och kollade på knäpp amerikansk tv hela kvällen. Det är också en fredag i New York.

Dårskaper i Brooklyn…

Standard

….är titeln på en bok av Paul Auster, som bor just i Brooklyn Heights. Vi nådde väldigt låga nivåer av dårskap där idag, förutom glassen vi åt kanske, som var av sinnesgalna proportioner.

Vi gick över bron.

Vi åt en glass.

Vi somnade i parken. Vi åkte hem. Helt ogalet. Men skönt.

Coney Island

Standard

Eftersom väderleksrapporten lovade bekväma 30 grader, svaga vindar och hög luft satte jag mig redan klockan 9 i morse på tunnebanan ut till Coney Island i södra Brooklyn. Drygt en halvtimme senare var jag framme och möttes av vad som verkligen blev en underbart härlig dag på stranden. Jag gick omkring och smålog för mig själv och kunde inte riktigt fatta hur bra jag har det.

Coney Island har egentligen för längesen sett sina glansdagar. Nu är det slitet, kitchigt och alldeles alldeles underbart. Mest känt är det för sitt nöjesfält, (en gång i tiden fanns här tre), sitt baseball-lag och för Nathan’s hot dogs och dess korvätartävling som hålls den 4 juli varje år.

Men det finns också en fin pir, en lång och härlig sandstrand och en strandpromenad som sträcker sig över ett par kilometer.

Det är alltså hot dogs man ska äta på Coney Island, men en av de få saker jag inte äter i USA är korv. Jag trodde att jag skulle fixa en superamerikansk corn dog, en friterad korv, men det gick inte.

Sommarprat, skvallertidningar och några timmar avverkades på stranden och sedan strosade jag långsamt längs boardwalken hela vägen bort till Brighton Beach, som är ett nästan helryskt samhälle, och tog en annan tunnelbana tillbaka till Manhattan. Freakin’ Fabulous!

Conservatory Garden

Standard

Jag hittar nya smultronställen varje dag och det här är verkligen ett sådant. Allra längst upp i högra hörnet av Central Park ligger Conservatory Garden. Det här är mer en välanlagd trädgård i fransk, italiensk och engelsk stil än en park. Otroligt fin, något liknande finns nog inte att hitta här på ön.

Ingången sker genom Vanderbilt Gate på 5:e avenyn och 105:e gatan.

Trädgården är officiell tyst zon och plats för många fotograferingar och bröllop.

13 kilometer genom 3 parker

Standard

I jakt på en löprunda utan trafik tog jag expresståget upp till 72:e gatan på Upper West Side, sprang ut till West Highway och Riverside park och sprang ostört utan en gata att korsa i 5 kilometer upp till Harlem och 125:e gatan. Där vände jag inåt och nedåt och tog mig ner till Central Park och 110:e gatan via Morningside Park. Sen återigen ostört springande ner genom Central Park, längs med sjön och ned till Columbus Circle på 59:e gatan där jag strechade vid statyn, köpte en smoothie och tog tunnelbanan hem igen.

Trots att det är trixigt ibland så älskar jag att springa här. Trafikpoliserna frågar dig hur lång du sprungit och hejjar, en kille stoppade mig i Harlem och undrade om jag behövde en personlig tränare för han var en sån, motionärerna du möter hälsar på dig med ett: ”Good morning beautiful”, och det har sannerligen aldrig hänt runt Årstaviken.

Återhämtning

Standard

På den här blå handduken har jag spenderat 5 timmar idag. Lyssnat på Sommar i P1, läst en bok, försökt sova bort tröttheten från gårdagens utgång. Skrattat när vattenspridarna plötsligt gick igång på gräsmatten en bit bort och alla fick rusa upp och fly. Skrattat ännu mer när det en timme senare hände mig själv.

Det är en trött söndag idag, jag sov till elva vilket är det längsta på hela min semester. Kanske blir det en bio senare ikväll, kanske blir det ingenting. Jag upplever att det är svårt att låta bli att göra saker när man har New York City utanför dörren och allt finns tillgängligt hela tiden. Det är ingen stresskänsla, men det är ju så kul att bara gå ut på gatorna.