Av en slump, som det mesta som händer här, upptäckte jag i morse att den amerikanska singer/songwritern Eleni Mandell skulle spela på Joe’s Pub ikväll.
Vi köpte biljetter och det kunde inte ha varit en mer perfekt och passande kväll under hela sommaren att kura in sig i den underbara lilla konsertlokalen på Lafayette, ett stenkast från var jag bodde förra sommaren, för att lyssna på melankolisk berättarpop.
Min bild från Broadway i SoHo
Bild från The Weather Channel på när ovädret drar in över New York. Mäktigt.
Kanske inte vad ni där hemma tänker, men det här regnet som kom idag var verkligen efterlängtat. Många gånger under veckorna jag varit här har det blixtrat ordentligt, men aldrig har ovädret brutit ut totalt. Förrän idag. Förmiddagen var extremt tryckande het och fuktig, rekordvärme tydligen, nästan 40 grader.
Runt klockan fyra blev det svart som natten och sen satte det igång. Regnet fullkomligt öste ner, det haglade, blixtrade, åskade och stormade. Dyngblöta lyckades vi till slut fånga en taxi som tog oss hem. Nu är jag uppkrupen i soffan och ser mycket fram emot en innekurarkväll framför tv:n.
Fotat genom fönstret vanligt:
Fotat genom fönstret en sekund senare just när blixten slår:
…är att komma hem efter en utekväll, lägga sig på takterrassen och titta ut över stan i tre väderstreck.
I går kväll var vi på Café el Portal i Nolita med min kompis Hanna. Där åt vi steak tacos vid bordet bredvid den här mannen.
Efter middagen drog vid vidare till mina gamla kvarter på Bowery och hamnade på B Bar. Jag är såklart vansinnigt nöjd med hur vi bor i Meatpacking, men Bowery alltså…..åh Bowery…
I morgon vid den här tiden sitter jag, för tredje gången på ett år, på ett plan till New York. Fyra nya veckor, ny stadsdel, ny lägenhet , nya planer och nytt resesällskap. Men förhoppningsvis också samma gamla New York, samma känsla av att vad som helst kan hända och samma bubblande eufori av att än en gång få åka dit och leka. Ni hänger väl med här i sommar också va?
Så här skrev jag om värmen inför resan förra året och jag kan nästan göra en copy paste på inlägget i år:
– Oj, sommar i New York? Du vet att det är skitvarmt där då va?
Så säger vänner och bekanta som varit i New York bekymrat och lägger huvudet på sned. Ja jo, det är skitvarmt. Eller skitvarmt är ett understatement. Det är hett som i helvetet.
Om jag hade kunnat ta ledigt en månad från jobbet i oktober så hade jag självklart förlagt semestern då istället. Min bransch funkar dessvärre inte så. Men det här blir femte gången jag är i New York på sommaren och jag har aldrig upplevt det som så himla jobbigt. Eller well, jag var i Washington för ett par år sen på årets varmaste dag, och visst, svetten rinner längs ryggen och du hinner inte äta glassen du köpt innan den runnit bort, men hellre det på semestern än 13 grader och snålblåst som svensk sommar gärna bjussar på.
Nästa vecka ska det bli runt 30-35 grader varmt i New York. Lägg till runt 70% luftfuktighet så inser ni att det kommer att bli som att gå in i en vägg. Det känns lite som att någon går framför dig och blåser dig i ansiktet med en hårfön. Det finns dock inget som kunde bekymra mig mindre. Jag har haft en månad av svensk sommar nu och har en till när jag kommer hem, att behöva vara 4 veckor i ett svettigt New York är kanske det minsta problemet jag kan tänka mig. Jag får väl hålla kroppstemperaturen nere med obscena mängder frozen Margaritas om det skulle skita sig.
Även om såklart en krispig höst vore att föredra. Men det får bli en annan gång.
Emmas New York 