Då var det redan augusti. Tiden tycks verkligen gå fortare och fortare samtidigt som det på något sätt har blivit vardag här nu. Så mycket vardag det kan bli när dagarna är fulla av aktiviteter i världens coolaste stad. Men det är de små sakerna som jag nu gör utan att fundera. Som att sätta nyckeln i låset till lägenheten, hitta rätt temperatur i duschen, navigera sig i tunnelbanan, dricksa, att inte längre bli helt tagen av att bara kliva ut på gatan eller att se Manhattans skyline.

Men varje dag, flera gånger om dagen så tänker jag: ”Exakt just NU sitter jag på en bänk på West 4th street. Exakt just NU springer jag över Brooklyn Bridge”. För jag vet att snarare än jag vill tänka kommer allt det här bara vara minnen och historier att återberätta.

Jag är förvånad hur mycket jag lyckats koppla bort att det finns en verklighet utanför min lilla värld här. Sånt som gått och tyngt mig dagligen under våren fram tills jag åkte hit dyker upp i mitt medvetande ett par gånger i veckan, men försvinner lika snabbt. Det är väldigt skönt även om jag förstår att det blir ett hårt uppvaknande när allt det här är över.

Jag har knappt gjort en tredjedel av resan och jag har haft så roligt och hunnit med så mycket. Så mycket att resten nästan är en bonus. Jag har fortfarande ett par besök kvar som jag ser mycket fram emot och fortfarande en del saker kvar jag vill göra. Jag ser och upplever nya sidor och delar av stan hela tiden och blir mer kär i New York för varje dag som går och vill nog aldrig att det här ska ta slut.