Månadsarkiv: augusti 2011

Ett foto i timmen

Standard
07:00 Rockefeller Plaza - I väntan på Zac Brown band
08:00 Breakfast at Tiffany's
09:00 På dygnetruntöppna Apple-stor på 5th Avenue är det redan full ruljans.
10:00 Tunnelbanan från Columbus Circle till Rector Street
11:00 9/11-Memorial. Utställning vid Ground Zero
12:00 Kaffe och New York Times. Church och Murray.
13:00 Laxomelett på Petite Abeille i Tribeca
14:00 Blir smått galen i Chinatown15:00 Provar skor. Broadway och Canal.16:00 One scoop Peanutbutter & Jelly, one scoop Brooklyn Blackout. Mott och Spring.17:00 Vilar huvudet på kudden
18:00 Gör en Carrie Bradshaw. Med Macen i sängen.19:00 Pad Thai och Corona på Republic, Union Square20:00 Bio, 19th St och Broadway. Crazy Stupid Love! Emma Stone!
Entusiasmen på biosalonger i USA!
22:00 Bläddrar i tidningar på Barnes & Noble, Union Square23:00 Provar löparskor, Shoe Mania, Union Square24.00 Yoghurt Station, St Marks Place. Tredje gången den här veckan,
är tokig i skiten.

Canal street

Standard

Chinatown i New York är enorm och här finns flest kineser i västvärlden, ca 150 000. Du märker inte riktigt när den börjar eller slutar, plötsligt är alla bara kineser och alla skyltar på banker, restauranger och liknande är på kinesiska. Det är myllrande, skitigt och kaotiskt.

Den delen av Chinatown som de flesta turister kommer i kontakt med är Canal Street. Från Broadway till Bowery kan vara den galnaste platsen på Manhattan. Om man börjar vid Broadway och går österut så möts man av massvis med gatuförsäljare som alla säljer samma sak och om och om igen tillfrågas du om du vill köpa ”Gucci” eller ”Prada”. Tackar du ja till det förs du till någon hemlig källare någonstans i närheten där väskorna finns,  kopiorna av de dyra märkena säljs nämligen sedan några år inte längre i butikerna längs Canal.

När man kommer längre österut så byts turistbutikerna ut mot fiskbutiker och grönsaksstånd och här är det nog mest kineserna själva som handlar.

Tribeca

Standard

Tribeca, akronymen för TRIangle BElow CAnal, var en blind fläck på min karta och så kan vi ju inte ha det. Därför strosade jag omkring där i ett par timmar idag. Men det ska jag säga er att det var rätt trist. Visst fanns det lite restauranger längs Greenwich Avenue och några svindyra inredningsbutiker och fina kullerstensgator men i övrigt fanns det inte så mycket att hämta där.

The Today Show

Standard

Ett av mina favoritcountryband, Zac Brown Band spelade på The Today Show i morse och jag hade tänkt vara där i tid för en bra plats. Men jag vaknade inte av alarmet så klockan var närmre sju innan jag tagit mig upp till Midtown och Rockefeller Plaza.

Det var kul att vara där även om jag inte stannade hela tiden. Men största behållningen var ändå att lyssna på folket runt omkring mig. Eftersom detta är ett stort countryband var det fans från Indiana, Kansas och Texas. De pratade med sina sydstatsdialekter väldigt mycket om hur dyrt allting var i New York och att de var tvugna att köpa jordnötter i affären innan de gick till baren för att ha råd att dricka öl.

Hade som sagt ingen toppenutsikt, kolla in videon istället om ni vill se vad jag skulle sett om jag gått upp i tid.

Den som väntar på nåt gott..

Standard

På McDonalds har man ett motto gällande köer som lyder: ”Two deep is too deep.” Alltså om det står fler än två i kö så är det för många, då måste man jobba på snabbare. Det här mottot har alltså INTE Shake Shack. Men erkänn att man blir lite nyfiken på hur goda hamburgarna kan vara som man ställer sig i en sån här kö för att få äta?

Det var alltså ljust när jag ställde mig i kön och hann bli mörkt innan jag kom fram. Här betyder det visserligen inte så mycket eftersom det mörknar oerhört snabbt. Men jag stod i kön i en dryg timme innan jag fick beställa och väntade sen ungefär en kvart på maten.  Så. Var det värt det?

Jag måste säga att stripsen här var de bästa hittills, i alla fall i krispighet, kanske inte i smak. Hamburgaren var väldigt saftig och god, men den hade inte lika bra smaker som den jag åt på Five Guys. Jordgubbshaken var gjord från scratch och smakade väldigt bra.

Kommer jag att köa i en timme nån mer gång för att få äta Shake Shacks burgare? Förmodligen. Kanske redan nästa vecka.

Coney Island

Standard

Eftersom väderleksrapporten lovade bekväma 30 grader, svaga vindar och hög luft satte jag mig redan klockan 9 i morse på tunnebanan ut till Coney Island i södra Brooklyn. Drygt en halvtimme senare var jag framme och möttes av vad som verkligen blev en underbart härlig dag på stranden. Jag gick omkring och smålog för mig själv och kunde inte riktigt fatta hur bra jag har det.

Coney Island har egentligen för längesen sett sina glansdagar. Nu är det slitet, kitchigt och alldeles alldeles underbart. Mest känt är det för sitt nöjesfält, (en gång i tiden fanns här tre), sitt baseball-lag och för Nathan’s hot dogs och dess korvätartävling som hålls den 4 juli varje år.

Men det finns också en fin pir, en lång och härlig sandstrand och en strandpromenad som sträcker sig över ett par kilometer.

Det är alltså hot dogs man ska äta på Coney Island, men en av de få saker jag inte äter i USA är korv. Jag trodde att jag skulle fixa en superamerikansk corn dog, en friterad korv, men det gick inte.

Sommarprat, skvallertidningar och några timmar avverkades på stranden och sedan strosade jag långsamt längs boardwalken hela vägen bort till Brighton Beach, som är ett nästan helryskt samhälle, och tog en annan tunnelbana tillbaka till Manhattan. Freakin’ Fabulous!

Café Habana

Standard

Habana på Elisabeth street är världsberömt för sina grillade majskolvar och om det är något tips jag fått inför New York så är det att för guds skulle inte missa dem. Jag har gått förbi massvis med gånger eftersom det ligger här i närheten, men igår slog jag till. De har bredvid den vanliga restaurangen också ett take away-ställe om man inte orkar med att vänta och köa som det annars innebär att få ett bord på Habana. Där kan man också slå sig ner i fönstret eller på bänkarna utanför, äta sin mat och studera livet runt stället som verkligen är en samlingsplats för allsköns människor varje kväll.

Min middag bestod av en Sloppy José och en av de världsberömda kolvarna. Sjukt gott, om än något i hetaste laget för min delikata tunga.

Dylans Candy shop

Standard

Ralph Laurens dotter Dylan står bakom den här godisbutiken i tre våningar som är helt bananas och väldigt amerikansk. Jag som gärna knarkar socker urskiljningslöst blev ändå inte sugen på nåt. Det finns inget här som innehåller färgämnen eller konserveringsämnen inom vad som är tillåten gräns i Sverige.

Godis för hunden. Såklart.

Godis om man bantar. Såklart.

Olika sorters fudge i lösvikt.

Det här är Dylan, porträtterad i godis. Såklart.

Roosevelt Island

Standard

Jag älskar att jag upptäcker nya saker man kan göra här hela tiden. Som att åka linbana över East River. Då hamnar man på Roosevelt Island, som tekniskt sett räknas till Manhattan men är en långsmal ö som ligger mellan östra Manhattan och Brooklyn. Linbanan är public transportation och jag kunde alltså åka med mitt Metro-kort.

Stationen för linbanan hittar man på 59:e gatan vid 2:a avenyn. Precis där Queensborough Bridge börjar. Och har man inget Metro-kort så kostar resan 2 dollar, enkel väg.

Själva åkturen tar bara 2-3 minuter men utsikten över East River, First Avenue och Manhattan är superbra och ganska unik. Så om man kan leva med att spendera några minuter i en gungande glasbur högt över floden så är det här verkligen ett hett tips.

Man kan åka tillbaka direkt eller ta en liten promenad på ön, som verkligen är lugna gatan jämfört med Manhattan.

 

Sprinkle

Standard

Trodde ni att jag gett upp jakten på stans bästa cupcake? No no I tell you, jag kämpar tappert vidare, cupcake för cupcake. Idag var det Sprinkles tur. De hävdar att de är världens första cupcakesbageri och att deras cupcake alltså är originalet. De har länge varit väldigt stora på USA:s västkust och ganska nyligen öppnat i New York på Lexington och 60:e gatan, precis vid Bloomingdales.

Det här var utan tvekan den bästa cupcake jag ätit här, och kanske ever. Jag tog en med smaken ingefära/citron och den var vansinnigt god. Vi kan ha en vinnare i Sprinkles.

Museum mile

Standard

Idag har jag besökt inte mindre än fyra museum, många av New Yorks stora museum ligger som ett pärlband längs Femte avenyn och Central Park. Men om jag ska vara ärligt så var det bara ett som jag verkligen betalade inträde för och tittade på utställningarna och det var Museum of the city of New York. Jag var där för 11 år sen och tyckte mycket om det. Idag var det lite av en besvikelse då det genomgår stora renoveringar och det fanns inte så mycket att titta på. Jag tyckte bäst om filmen man fick se om hur New York har växt fram från mitten av 1600-talet och fram tills idag.

På Guggenheim tog jag en svängom i museibutiken.

På The Metropolitan museum drack jag en kaffe på trappan och lånade sedan toaletten.

På The Whitney museum gjorde jag faktiskt ingenting utom att gå förbi.

 

Conservatory Garden

Standard

Jag hittar nya smultronställen varje dag och det här är verkligen ett sådant. Allra längst upp i högra hörnet av Central Park ligger Conservatory Garden. Det här är mer en välanlagd trädgård i fransk, italiensk och engelsk stil än en park. Otroligt fin, något liknande finns nog inte att hitta här på ön.

Ingången sker genom Vanderbilt Gate på 5:e avenyn och 105:e gatan.

Trädgården är officiell tyst zon och plats för många fotograferingar och bröllop.