Jag gillar verkligen B Bar. Tidigare har jag bara varit där på kvällstid när det är betydligt mer folk. På tisdagar har de gay-klubb till exempel, då ser det inte ut som det gjorde under lunchen idag. Men eftersom det här stället ligger knappt 100 meter från där jag bor så passade jag på att ta en vinlunch i deras trädgård idag. Det är absolut inte sista gången jag är där i sommar, det är jag helt säker på.
Som sagt så ligger världens bästa matvaruaffär Whole Foods två gator från där jag bor, på Bowey/East Houston. Deras idé är nyttigt och ekologiskt. Billigt tror jag inte är med nånstans, men what the heck, njutningen av gå omkring där inne och titta och känna och lukta är värt varenda cent.
Igår kväll träffade jag Johan och Per som jag känner från Stockholm, som också råkar semestra här just nu. Tillsammans med deras kompis Jodi drack vi drinkar tvärsöver gatan från mej på Bowery Hotel, sen middag på Cafeteria i Chelsea och sedan vidare till Vynl där världshistoriens starkaste frozen margarita fick avsluta kvällen.
Nu sitter jag vid köksbordet och äter lunch. Lyxigt nog ligger världens bästa matvaruaffär Whole Foods bara två gator bort. Allt har gått bra med lägenheten, det känns jättebra. Den är enorm. Inte minst efter att varit en natt hos Hanna och hennes rumskompisar som bor som de flesta unga New Yorkers, centralt, men trångt och litet.
Jag går omkring här på gatorna nu och väntar på att det ska slå in. Att jag ska bli överväldigad över att jag är här nu. Men det känns bara som att jag alltid har varit här, inte alls som att det är två år sen sist. Kanske har jag inte riktigt fattat det än.
Här är min lilla plats på jorden för tillfället. Bowery och East 2:nd. På femte våningen i det höga huset i mitten.
Den som beskrev New York-värmen just nu som att nån går framför dig med en hårfön på högsta speed var ganska spot on. Men vi väljer väl glädje i det här och konstaterar att det faktiskt fläktar, 40 gradig luft.
Man kan försöka fånga en taxi i New York. Sen kan man försöka fånga en taxi i midtown i rusningtrafik i 40 graders värme med tre resväskor. När man väl får tag på en så är det en variant utan AC. Jag överdriver inte när jag säger att jag aldrig svettats så mycket i hela mitt liv, mil-löpningar inräknat. När jag väl klev ur taxin så kändes värmen på gatan som en sval bris.
(Bjussar här på mig själv dränkt i svett, men glad att äntligen fått tag på en taxi.)
Nu sitter jag på Think Coffe på Bowery och svalkar mig och ska snart bege mig till lägenheten som ligger precis här och få nycklar och sånt. Kvinnan jag hyr av ska inte åka till Sverige förrän i morgon så jag ska möta upp min kompis Hanna som bor några blocks härifrån i SoHo och sova första natten hos henne.
Resan gick superbra och jag har nog aldrig blivit så lätt insläppt i NÅGOT land någonsin. Dessutom så var tulltjänstemannen supertrevlig, vilket kan göra honom till den första i världshistorien i sitt slag. Min resväska var dessutom först på bandet. Från det att planet landat tills jag var utanför flygplatsen gick det nog 20 minuter.
Många frågar vart på Manhattan jag ska bo och det är lite svårt att svara med en konkret stadsdel. Mest korrekt är väl NoHo även om det verkar som att en del New Yorkers verkar tveksamma till den akronymen. I vilket fall så ligger huset jag ska bo i på The Bowery, mellan Bond St och Great Jones och mittemot det superhypade finhotellet Bowery Hotel. Där stadsdelarna SoHo, Nolita, East Village, Lower East Side och Greenwich Village möts skulle man kunna säga.
För mig är det här inte nya hoods, men det är första gången som jag bor i dem och jag ser verkligen fram emot att utforska dem närmre.
Det är nio dagar kvar tills jag åker och idag har jag återigen haft kontakt med kvinnan som jag ska hyra lägenheten av, jag blir alltid lugn just när jag pratat med henne. För jag skulle ljuga om jag sa att inte känslorna av att jag blir blåst slår mig ibland. Men det är kontrollfreaket i mig som inte får ro förrän jag verkligen står där med nyckeln i handen. Jag har både mailat och pratat i telefon med hyresvärden, en svensk kvinna som verkar vara både ärlig och rar och som jag inte på nåt sätt kan hitta nåt skumt på och lägenhetsbilderna hon skickat till mig har jag jämfört med exteriörbilder från Google Earth och även där verkar allt stämma. Jag har alltså gjort min läxa och jag anser mig inte vara en naiv person. Men dealen jag har gjort är snudd på för bra för att vara sann. Jag ska hyra en närmre 100 kvadrat stor loftvåning på en av Manhattans hetaste adresser för vad som i sammanhanget är en spottstyver. Jag vore ju galen om jag tog det för en självklarhet.
Här ska jag bo om allt vill sig väl.
Någon plan B finns egentligen inte. Om lägenheten inte finns, om kvinnan är en no show och om 8 andra personer dyker upp och tror att de ska hyra samma lägenhet så vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Min semesterkassa är definitivt inte budgeterad för att bo på hotell i stället. Men jag är övertygad om att det kommer att ordna sig något sätt. Jag kommer att gråta en stund och sen lösa situationen. Men för nu låter jag kontrollfreaket sansa sig och tar den sorgen den dagen.
Emmas New York 