Jag kommer att få anledning att återkomma till The Highline Park, en fantastisk, ny och originell park här på Manhattan. Men igår när jag skulle upp och möta Moa så promenerade jag i alla hast på den mest nyinvigda delen, från 23.e gatan upp till 30:e, som öppnade bara för några veckor sen. Det är helt vidunderligt vilket annat perspektiv man får på stan när man får se den så där bara lite grann från ovan.
Det finns några olika morgonprogram på de amerikanska stora kanalerna. Den som går på ABC heter Good Morning America och den spelas in live på Time Square varje vardagmorgon. Vi passerade av en slump i morse och fick se alla turister med hemmagjorda skyltar som stod utanför i hopp om att få synas i bild.
Vi bestämde oss för att ta en liten promenad innan frukost. Som vanligt så finns det inga små promenader i den här stan. Vi följde Broadway upp till Time Square, tog oss en titt på Grand Central Station, pausade en stund där och gick sedan Park Avenue tillbaka till Bowery igen. Allt som allt 2,5 timmar.
Jag älskar såna här saker som känns så oerhört amerikanska. Som en superstor butik som bara säljer julpynt. Året om. Den här ligger i köpcentret vid South Street Seaport vid Pier 17 precis under Brooklyn Bridge.
I Carrie-land i Greenwich Village ligger Magnolia Bakery, även det världsberömt efter sin medverkan i Sex and the city. Jag tycker att stället är överskattat och väljer aldrig att ställa mig i den långa kön som alltid ringlar utanför den lilla butiken på Bleecker street. Minst lika goda cupcakes finns att få på ett flertal ställen utan att behöva köa i en timme.
Men just idag så var det helt tomt på Magnolia, så jag slog till och köpte en Red velvet cupcake. Och den var väl ok, men verkligen ingen sensation. Jag vidhåller alltså min tes att Magnolia fortfarande lirar på fiolerna från att ha varit med i en av världens bästa tv-serier. För riktigt goda och smakrika cupcakes så föreslår jag att ni går hit istället. Fler cupcake-tips från New York lär dyka upp under sommaren.
Idag kom min lillasyster till stan och stannar i en dryg vecka. Det är hennes första besök i New York och vi kommer nog att springa benen av oss för att hinna med allt som står på önskelistan.
Perry street är förmodligen den lummigaste och finaste gatan på hela Manhattan. I alla fall delen mellan Bleecker och West 4th. Det är här Carrie i Sex and the city bor. Eller det är här Carries trappa i Sex and the City bor, Carrie själv skulle ju föreställa att bo på Upper East Side.
Här är den. Den världsberömda trappan. Carries trappa.
Nog för att man går flera mil om dagen här, men idag kom jag äntligen ut på min första riktiga löprunda. Jag har ju vaknat av mig själv mellan sex och sju varje morgon, jag tror att jag måste ut och svira lite längre på kvällarna. Det kändes som det var evigheter sen jag sprang även om det faktiskt bara var en vecka sen hemma senast. 9.65 km blev det, på 56 minuter, vilket känns helt ok med tanke på 25 graders värme och en miljard rödljus.
Jag sprang längs Houston ut till västra stranden, sen följde jag parken längs vattnet förbi Chelsea Piers upp till 23:e gatan och sen tillbaka till Park Avenue och sen ner till mej igen. Benen var otroligt lätta och när man adderar kicken av att springa med lätta ben och att få springa på Manhattan så är det så att man nästan vill buteljera sina lyckokänslor och spara till hösten eller kanske sälja dem dyrt på Blocket.
(Haha, kolla in tanten som stretchar bakom mig)
Om det inte framgår på bloggen så har jag det väldigt väldigt bra här. Jag kan inte förstå att jag bara varit här i knappt 5 dagar, det känns som att jag hunnit med massor, utan att känna mig det minsta stressad. Idag trillar min lillasyster in och stannar en dryg vecka. Jag ser så mycket fram emot att visa henne stan.
Såna här trucks finns lite överallt i stan. De traditionella med glass och frozen yoghurt finns det flest av. Men det finns också med desserter, tacos och annan snabbmat. De finns på olika ställen hela tiden och vissa kan man följa på Twitter för att ta reda på vart de är.
Fortfarande är cupcaken herre på täppan när det kommer till New York-bornas favoritbakelse, men nu kommer macaronsen med stormsteg. Som sagt så ska franska Ladurée öppna på Upper East Side inom kort. Vi testade Macaron Café som ligger mellan Madison och Park Avenue på 59:e gatan, men finns på ett ställe till på Manhattan.
Jag åt en med mörk choklad, en med mango och en med rosor. Chokladen sparkade inte helt oväntat rumpa med de andra två. Jodi åt en med jordnötsmör, en med svart vinbär och viol och en som smakade champagne. Hon var nöjd men efter att ha bott i Paris så tyckte hon inte att de kunde mäta sig med Ladurées macarons.
Jag gillar verkligen att ha min egna lägenhet här, det blir en helt annan upplevelse än att bo på hotell. Jag älskar att lufsa omkring lite på mornarna, rosta mina egna bagels, handla min egen mat, att komma hem och landa ett par timmar mitt på dagen och sätta mig vid kökbordet med tv:n på i bakgrunden och blogga eller surfa.
Men det är också lite läskigt. Dels för att det är ett stort ansvar. Jag är livrädd att jag ska tappa nycklarna eller bli bestulen på dem. Jag nojjar i en kvart innan jag ska gå varje dag. Har jag stängt av ac:n, fläkten, släkt lamporna, stängt kylen, vattenkranen? Tänk om nåt händer, en vattenläcka, en brand, inbrott? Dessutom så är det lite läskigt att sova helt själv i den stora våningen, huset är drygt hundra år gammalt och det knarrar lite här och där hela tiden. De senaste nätterna har jag varit lite mörkrädd och haft en liten lampa tänd. Märkligt nog så finner jag ljuden utanför betryggande, speciellt sirenerna. Men i morgon kommer min syrra hit så då blir det skönt med lite sällskap.
Men att som nu, när New York-nyheterna på tv:n står på, jag väntar på maten som ska levereras hit, det åskar och regnar och jag kan sätta mig i den breda fönsterkarmen och titta ner på folket som äter middag på uteserveringen tvärs över gatan, på de gula taxibilarna som åker förbi nedanför och på deras röda lyktor som reflekterar i regnet som forsar längs gatan, då är det fina grejer.
Idag mötte jag upp med Jodi som jag träffade på middagen häromdagen. Jodi är från Sydney och är också själv i New York i ett par veckor. Vi bestämde oss för att göra Upper East Side, som är den mest fascionabla stadsdelen på Manhattan.
Tanken var att vi skulle se Alexander McQueen-utställningen på The Metropolitan museum, men det skulle innebära två och en halv timmes fysiskt köande vilket vi inte riktigt kände för.
Vi bestämde oss för att vi vidare österut på Upper East och hitta nåt fancy ställe att äta lunch på istället.
Vi gick längs Park Avenue som är Manhattans finaste men kanske också tråkigaste Avenue.
Det slot mig att Olle Wästberg tipsat om Orsay på Lexington Avenue och den var precis så som vi tänkt oss. Jag åt en makalöst god laxburgare.
Efter lunchen kom vi på att det franska macaronstället Ladurée ska öppna på Madison Avenue i sommar så vi tog en taxi dit, dessvärre hade de inte öppnat än. Vi fönstershoppade oss förbi alla de lyxiga butikerna längs Madison Avenue tills vi istället hamnade på Macaron Café där vi äntligen kunde tillfredställa vårt macaronbegär. (Ja, det var en sinnessjukt stor iste.)
Allt som allt en ordentlig eftermiddag värdig en Upper East sider.
XOXO
Det här med språket är ju inte nåt jag egentligen funderar så mycket över. Jag tycker att det är jättekul att prata engelska och tar alla chanser jag får att prata med främlingar. Det leder till en del osannolika situationer och New York-borna är så oerhört vänliga och kastar komplimanger omkring sig. Igår mötte jag en man hos en massör i Chinatown som erbjöd sig att bli min slav. Han var en sån stereotyp. 50 plus, tjock och gladlynt Long Island-bo som hade ett familjeföretag inom granit och kakel. Det var inte långt in i konversationen innan han sa, på bred New York-dialekt:
”You know, you go to Long Island to the beach, when you’re done with your thing you give me a holla and we go for seafood, then I drive you back to the city. Or if you need to go anywhere, just call, I come pick you up. I can be your slave, I’m harmless you know…”
Idag småpratade jag med en annan person om mat och så helt plötsligt så säger han:
– What about Jesus?
– Eh, Jesus? Säger jag och tänker att det är en SÅN person.
– Yeah, like mozzarella, cheddar and stuff like that.
– Oh, cheeses!
Om jag bara fick välja en sak att göra i New York så skulle det vara det här. Fika i parken. Gå till närmsta deli och plocka ihop lite vad man är sugen på och sen sätta sig på en bänk och bara njuta av lugnet.
Jag väljer gärna en del av den nordöstra delen av parken, idag åkte jag upp till 103:e gatan och utgick därifrån. Här är det lugn och ro, inga turister bara några enstaka joggare och svarta och latinamerikanska kvinnor och de blonda barnen de passar.
Jag tycker så mycket om de här bänkarna som är tillägnade nån som gjort nåt bra. Eller bara nån som någon tyckte om.
För en knapp 50-lapp fick jag iskaffe, några chokladkakor med valnötter och en låda med färsk frukt som jag själv plockade ihop.
Jag gick längs Jackie Kennedy Reservoir på väg söderut genom parken. Upper West Side tornar upp sig magnifikt där på andra sidan.
Emmas New York 
