Dean & DeLuca

Standard

Första gången jag hörde talas om Dean & DeLuca var, som säkert för många andra, genom tv-serien Felicity. Deras bästa butik ligger på Broadway och Prince st och för 10 år sedan var den en av få i sitt slag. En mindre välsorterad saluhall med godsaker att ta med sig till parken, hem eller äta på plats. Numera finns flera liknande etablissemang, som till exempel Chelsea Market i Meatpacking District eller Eataly uppe vid Flatiron, eller Whole Foods för den delen.

Hur som helst så är det alltid mysigt att gå en liten runda och tänka på allt man skulle köpt med sig hem om man var en som som verkligen handlade sin mat på ett sånt här ställe.

Sangria por favor

Standard

Innan jag kom hit hade jag nog inte druckit sangria sen solsemestern på Gran Canaria på 90-talet. Men nu har den fått en revival i mitt liv. Den är billig, kall och hur god som helst. Jag tycker bäst om den röda, även om den vita också är ok. På 7A, ett skitbra hak i East Village som har öppet dygnet runt, kostar de dessutom bara 3 dollar mellan 11 och 20.

13 kilometer genom 3 parker

Standard

I jakt på en löprunda utan trafik tog jag expresståget upp till 72:e gatan på Upper West Side, sprang ut till West Highway och Riverside park och sprang ostört utan en gata att korsa i 5 kilometer upp till Harlem och 125:e gatan. Där vände jag inåt och nedåt och tog mig ner till Central Park och 110:e gatan via Morningside Park. Sen återigen ostört springande ner genom Central Park, längs med sjön och ned till Columbus Circle på 59:e gatan där jag strechade vid statyn, köpte en smoothie och tog tunnelbanan hem igen.

Trots att det är trixigt ibland så älskar jag att springa här. Trafikpoliserna frågar dig hur lång du sprungit och hejjar, en kille stoppade mig i Harlem och undrade om jag behövde en personlig tränare för han var en sån, motionärerna du möter hälsar på dig med ett: ”Good morning beautiful”, och det har sannerligen aldrig hänt runt Årstaviken.

On to the next

Standard

Då har Moa kommit tryggt hem till Sverige igen, 10 dagar kom och gick väldigt snabbt när man ser tillbaka på dem. Men jag måste säga att vi hann med otroligt mycket och det var inte många delar av stan som förblev osedda eller sötsaker ouppätna.

(Bild lånad av Maria)

Nu sätter jag mig själv på en ”bara en dessert om dagen-diet” tills nästa besök kommer. Vilket är i morgon. Javisst.

Pommes frites

Standard

Eftersom jag konstaterat att pommesen man får till burgarna inte riktigt håller måttet så gick jag till ett ställe där man bara gör pommes frites. Det heter just så och ligger i East Village på 2nd avenue mellan 7:e och 8:e gatan.

Inte heller här var jag egentligen riktigt nöjd även om vitlök- och rosmarin-majonnäsen jag åt till var grym, de har ett 30-tal olika toppings och ett tiotal olika majonnäser. Den minsta portionen var såklart stor nog att mätta två. Men som sagt, inte helt nöjd,  jag vill ha min pompa krispigare än så här.

Återhämtning

Standard

På den här blå handduken har jag spenderat 5 timmar idag. Lyssnat på Sommar i P1, läst en bok, försökt sova bort tröttheten från gårdagens utgång. Skrattat när vattenspridarna plötsligt gick igång på gräsmatten en bit bort och alla fick rusa upp och fly. Skrattat ännu mer när det en timme senare hände mig själv.

Det är en trött söndag idag, jag sov till elva vilket är det längsta på hela min semester. Kanske blir det en bio senare ikväll, kanske blir det ingenting. Jag upplever att det är svårt att låta bli att göra saker när man har New York City utanför dörren och allt finns tillgängligt hela tiden. Det är ingen stresskänsla, men det är ju så kul att bara gå ut på gatorna.

Bridge and tunnel people

Standard

Jag åkte ner till området precis söder om Ground Zero. Där bor Ivan, Daniel och Cesar. Ivan är en vän till en vän som jag lärde känna här för två år sen.

En fördrink, ett stopp på en födelsedagsfest på en märklig bulgarisk bar på Lower East Side och sedan vidare till Pasha, en nattlubb i Hells Kitchen som är en av de största i stan med 5 våningar med olika dansgolv.

Vi var tydligen där för musiken, uppenbart var detta ett ställe för ”bridge and tunnel people”, det vill säga förortsmänniskor som åkt genom tunnlarna eller över broarna för att festa på Manhattan. På dem ser man inte med blida ögon som Manhattanbo.

Jag kunde dock inte låta bli att skratta, det var som att man tagit hela casten från Jersey Shore, mångdubblat dem och fyllt stället med dem. Jag mötte så många Snooki- och Situation-kopior att det till slut kändes som en fars. Jag har aldrig sett så många guido juice heads på ett och samma ställe, ni som har sett Jersey Shore vet vad jag menar.

Five Guys

Standard

Ännu ett burgarhak har testats i jakten på stan bästa. Även Five Guys, som finns på några olika ställen i stan, har fått utmärkelser genom åren.

Stället känns väldigt oglamouröst, men deras cheeseburgare är nog en av de godaste jag någonsin ätit. De har stekt svamp och stekt lök i som standard. Sjukt gott. Pommesen, återigen, inget att ha. Eftersom man betalar för varje del i en meny separat så inser jag att man snart kan sluta beställa pommes frites, de gör en ändå bara besviken.

Laundry day

Standard

Att tvätta på en laundromat skiljer sig ju inte ett dugg från att tvätta i källaren hemma, mer än på de två tråkiga punkterna att man måste betala för det och att man måste sitta och titta på maskinen tills den är färdig och sen göra samma sak med torktumlaren.

Ändå känns det så väldigt exotiskt på nåt sätt.

Rice to Riches

Standard

En av de märkligaste sakerna man kan äta här köper man på Rice to Riches på Spring street i SoHo. Det är rice pudding, eller typ ris a la malta i hur många smaker som helst men massa olika toppings. Portionerna är enorma och extremt mättande. Inte särskilt gott är det heller, men populärt.

Deras lokal är väldigt speciell, och full av budskap.

Vi delade på den minsta man kunde få med två smaker, mango och chocholate rocky road. Vi åt lite, tog med oss resten hem och åt till frukost. Rekommenderas inte.

Emma på Gemma

Standard

Sista frukosten innan Moa skulle åka hem gjorde vi som Alex Skarsgård och gick tvärsöver gatan till Gemmas uterservering, som är en alldeles underbar plats att sitta ett par timmar på en morgon och äta god frukost, dricka kaffe som ständigt fylls på och göra det man gör bäst här; titta på folk.


Man kan inte alltid vara posig och snygg, ibland är man nyvaken och har bara tagit på sig tofflor och gått över gatan för frukost.

Bananbrödet. Jag säger bara det. Bananbrödet.

En MYCKET bra frukost.

Det särskilda i att göra ingenting särskilt

Standard

En favoritsak att göra på lugna kvällar utan nåt särskilt på agendan är att gå den korta promenaden bort till Washington Square Park. Där sätter man sig på en av de lena marmorbänkarna, som fortfarande är varma efter dagens solsken, och lyssnar på nån som slår på trummor eller spelar saxofon. Man tittar på folk som kvällsbadar i fontänen, spelar schack, dansar, åker skateboard eller fäktas med lasersvärd. Oslagbar underhållning och alldeles gratis.