Månadsarkiv: augusti 2011

Gelato heaven

Standard

Vi åkte upp till 96:e gatan för att jobba oss neråt genom West Side och Central Park. Vid 93:e gatan snubblande vi över vad som kan vara världens godaste gelato. Både kunderna före oss och tjejen som sålde glassen ville övertyga oss om att det här var beroendeframkallande grejer. Vi började, som man alltid gör här, att prova lite olika smaker och förstod snabbt att de visste vad de talade om. Det här var helt sjukt god glass!  Jag valde att göra en milkshake av mojito-smaken, som var godare än någon mojhto jag någonsin druckit. Kalle valde en choklad- och whiskeyvariant som också var galet god. Även när vi hade köpt det vi ville ha så fortsatte hon ge oss smakprov, ifall vi ville komma tillbaka.

Den här glassen var så färsk och gjord på så mycket äkta råvaror att det nästan var löjligt.

230 Fifth

Standard

Jag ville hälsa Kalle välkommen med en storslagen vy så vi åkte upp på takträdgården 230 Fifth, som ligger just där. 20 våningar upp med palmer och parasoll. Usla drinkar, värdelös service, makalös uteservering, spektakulär utsikt och sköna vindar. Pluskontot vinner.

Delad glädje

Standard

I sanningens namn så börjar jag emellanåt bli rätt less på att vara ensam i New York nu. Allt här handlar om att äta, dricka, se och uppleva och delad glädje ÄR dubbel glädje, så är det bara.

Så himla bra då att min gode vän Kalle i detta nu sitter på ett flygplan på väg hit för att dela min glädje under kommande vecka. Då jäklar ska det ätas, drickas, ses och upplevas. Och förmodligen konsensusanalyseras i oändlighet.

Till exempel om Kalle varit här nu så hade han kunnat dela den här chokladtårtan med mig, det hade behövts.

Fairytales of New York

Standard

Livet här har gått in i en helt annan lunk den senaste veckan. Jag lever nästan som om jag vore hemma, förutom att det är helg varje dag. Sover tills jag vaknar, äter frukost i sängen, kollar lite amerikansk webb-tv, somnar om ett par timmar till. Går ut och springer en runda, hänger på tvättomaten, handlar lite dagligvaror, droppar in på en massage eller pedikyr om jag känner för det, drar en runda på stan på jakt efter inget särskilt.

Stressen att hinna med saker är obefintlig, jag har hunnit allt som jag ville och lite till. Nu njuter jag bara av att vara här. Jag var rädd för att tiden skulle gå fort, och det var ju lätt att tro att de här fem veckorna bara skulle rusa iväg, men jag måste ärligt säga att de inte gjort det. Alls. Det känns som att jag har varit här länge länge och det är 10 dagar kvar tills jag ska åka hem. Jag har till och med unnat mig att ha lite tråkigt ibland. Och det, mina vänner, det är lyx.

16 Handles

Standard

Om det inte framgått så har jag gått bananas över det här med självservering av frozen yoghurt. Det närmsta vi kommer i Sverige är en ynka jordgubbssmak på 7 Eleven.

Ett nytt ställe jag hittat som också ligger rätt nära där jag bor, mellan 8:e och 9:e gatan på 1st Avenue heter 16 Handles. Det är lite dyrare än Yoghurt Station, men har också lite större utbud och är lite fräschare.

16 Handles såklart efter de 16 handtag med olika smaker att välja från.

Och vilka smaker sen! Jordgubb och vanilj har inget att hämta här. Jag är helt tokig i mint-smaken. Och som ni ser så är det här rena hälsokuren. Non fat och inget tillsatt socker. Hmm.

Det här är ungefär hälften av toppingen, det finns lika mycket till med färsk frukt och bär.

OMG it’s Suri Cruise!

Standard

Jag vet inte om det här med paparazzifotografering kanske är det jag ska ägna mig åt i framtiden, jag är nog lite för feg för att gå nära nog.

Jag har visserligen träffat och pratat med Kofi Annan, men undrar ändå om inte det här smäller högre. Suri Cruise är ju ändå världens kändaste barn. Haha, well. Det var helt absurt att möta dem på gatan i SoHo i alla fall. Katie, som man knappt ser på bilden, går framför livvakten i en slokhatt, sen var det Suri, som vanligt i klackar, klänning och med en docka i famnen och ett annat lite äldre barn som också var med dem.

Jag gick åt samma håll som dem och förstod inte förrän vi var typ jämnsides vilka de var. Jag har lite som vana att kolla in folk som ser ut att gömma sig, tex med hatt eller solglajjor när det regnar, just för att se om de är kändisar. Det innebar att jag alltså stod precis bredvid Katie Holmes, vid ett övergångsställe, när jag valde att titta henne i ansiktet, våra blickar möttes och då föll polletten ner. Först efter det såg jag Suri.

De var lågmälda och gick lungt och tittade i skyltfönster och pratade lite. Inga andra fotografer verkade vara i närheten. Just här är det ju väldigt lungt men de kom från Broadwayhållet och där märkte man att folk betedde sig konstigt runt omkring dem, även om ingen riktigt sa nåt.

Konstig liv alltså.

Think I’ll go inside

Standard

– Get ready for fall. Sorry to say it but that’s the way it is.

Grannen i hissen verkade säker på sin sak. Jag vet inte jag om hösten redan är här, men jag noterar att jag inte finner den försmak vi bjuds på helt oäven. Jag har alltid älskat övergången från sommar till höst och vemodet som kommer med den. I slutet av september brukar det ha gått över och jag ägnar resten av året fram till maj åt att vara bitter och förbannad på mörker och kyla.

Men just idag valde jag att omfamna hösten och gick ut på Manhattans gator med ett paraply stort nog att kunna skydda hela The Village mot det tunga och ihärdiga regnet som föll. Gatorna var nästan spöklikt tomma men de människor jag mötte log ändå nånstans i samförstånd där under sina paraplyer.

Jag åt en ordentlig brunch på Pulino’s som ännu en gång levererade i mat och service. Blåbärspannkaka med citronricotta och en side of bacon.

Jag gick på bio mitt på dagen och såg en väldigt intressant dokumentär om New York Times. Man fick följa medarbetare där under ett år och filmen tar upp frågeställningen om printmedias fortsatta överlevnad. Om mediefrågor roar er så tycker jag att ni ska se den, ty den var både allmänbildande och rolig.

http://youtu.be/rwTMFXgf95c

Kaffet kom för en gångs skull varmt i en porslinskopp istället för iskallt i en plastmugg med sugrör.

Ledmotivet för dagen, och förmodligen för hösten som kommer, har varit Joshua Radins senaste platta som äntligen kommit till Spotify.

Hösten är här

Standard

Sitter i fönsterkarmen och undrar när det ska sluta regna. Det har åskat, blixtrat och spöregnat sen i går kväll. Enligt väderleksrapporten så ska det vara så här nu de närmsta 10 dagarna. Det känns ju såklart lite trist. Mest trist för Kalle som kommer hit på tisdag och jag har lovat honom sommar.

Jag tänker på hur snabbt jag blivit bortskämd med att vakna till solsken varje dag, slänga på kjol och linne och ge sig ut till närmsta uteservering eller park. Jag får väl börja kolla på inomhusaktiviteter nu.

Williamsburg

Standard

Jag tog L-tåget till Williamsburg i Brooklyn och strosade omkring ett par timmar där innan jag traskade över bron tillbaka till Manhattan. Och när jag säger Williamsburg så är det egentligen bara den norra delen av Bedford Avenue som jag åsyftar. Hipsterland och svenskkoloni med små vintagebutiker och caféer.

Jag ville egentligen fortsätta söderut till den delen av Bedford Avenue som huseras av de chassidiska judarna, men i sanningens namn så vågade jag inte riktigt. De är ju ultraortodoxa, alla former av moderniteter är förbjudna och de tillbakavisar det moderna västerländska samhällets värderingar och levnadssätt. Jag som blond tjej i kort kjol kunde helt enkelt inte med att traska in i deras värld med min kamera för att titta på dem. Man brukar möta några när man passerar bron, det fick räcka så.

Knish

Standard

Knish är en judisk specialitet och är typ nån form av potatismassa med en deg runt som är friterad. För ett par dollar kan man köpa dem i de flesta matstånden på gatorna men den mest anrika hittar du på East Houston sedan drygt hundra år, hos Yonah Schimmel.

Jag tog med mig en med spenat till Sarah D Roosevelt park precis intill. Där roade jag mig med att se på när pojkar spelade korgboll.

Loppis

Standard

Som av en händelse så sprang jag på just en loppis efter min brunch på Flea Market Café. På Avenue A vid 12:e gatan fanns en typisk lördagsloppis som man hittar lite överallt just på helgerna.

Här kan man hitta allt från gamla skrivmaskiner och Playstation-joysticks till brandsläckare och smycken.

Flea Market Café

Standard

Idag blev det brunch på Flea Market Café på Avenue A. Ett alldeles utmärkt och prisvärt ställe. Jag satt vid baren vid fönstret, som så här års inte ens är ett fönster, med skön utsikt över Avenue A och Tompkins Square Park.  Till skillnad från mer högprofilerade ställen så är det här ingen brådska eller hintar om att man ska betala och gå så snart man ätit klart. Jag satt där i ett par timmar och läste min bok och emellanåt kom de och fyllde på mitt kaffe.

Flea Market Café har också ett tokbra erbjudande som de kallar sin ”Sunset Menu”, mellan fem och sju på kvällarna så kan man äta trerätters och ett glas vin för ynka 21.75 dollar.