En favoritsak att göra på lugna kvällar utan nåt särskilt på agendan är att gå den korta promenaden bort till Washington Square Park. Där sätter man sig på en av de lena marmorbänkarna, som fortfarande är varma efter dagens solsken, och lyssnar på nån som slår på trummor eller spelar saxofon. Man tittar på folk som kvällsbadar i fontänen, spelar schack, dansar, åker skateboard eller fäktas med lasersvärd. Oslagbar underhållning och alldeles gratis.
Varje måndag, onsdag, fredag och lördag är det Farmer’s Market på Union Square. Hur pittoreskt som helst.
Jag får lite ont i hjärtat av att tänka på hur underbar den här marknaden måste vara en krispig dag i oktober, med äpplen, pumpor och majs.
Förutom Central Park så är nog Madison Square Park min favorit på Manhattan. Den ligger precis vid Flatiron Building där Broadway och 5th avenue möter varandra. Den är inte så stor, men lummig, blommig, välskött och alltid välbesökt. Inte minst för att hajpade hamburgerhaket Shake Shack ligger där. Sedan en tid tillbaka smyckas också parken med ett gigantiskt vitt huvud mitt i parken. Oklart varför.
Jag promenerade dit med en smoothie från Jamba Juice, en kaka jag köpt på Farmers market på Union Square och några av mina favorittidningar. Sen låg jag där i parken, läste mina tidningar, lyssnade på folk och lät till slut stadens larm tona bort och slumrade till i nån timme. Lovely!
Skvaller, Current events och nöjesindustrinyheter. Mina intressen i ett nötskal.
Det här var vad jag såg när jag öppnade ena ögat och kisade lite under min tupplur.
Många är de som går över första halvan av Brooklyn Bridge från Manhattansidan, tar sina bilder och går sen tillbaka igen. Inte lika många går över till andra sidan för att se vad som finns där, vilket är två små underbara stadsdelar. Norr om bron finns nya området DUMBO (down under the Manhattan bridge overpass) med små butiker, gallerier och restauranger och söder om bron finns Brooklyn Heights, vilket ibland beskrivs som New Yorks första förort. Jag var väldigt mycket i Brooklyn Heights när jag bodde här eftersom många av mina vänner bodde just där.
När man går av bron så är det finast om man följer Henry street, där finns fina gamla brownstone-hus och lummiga gator.
På Henry street ligger också St Georges Hotel där jag spenderat många nätter då flera av mina vänner bodde i studentkorridor där 2000-2001.
Om man från Henry street vänder ner mot vattnet så hittar man Brooklyn Bridge park. Ett lummigt litet vattenhål med en spektakulär vy över södra Manhattan. Här vid brofästet finner man också Brooklyn ice cream factory, en inköp därifrån är en skön accessoar att bära med sig i parken.
Man tar sig lätt från Brooklyn Height till DUMBO genom att bara gå under bron. Men mer om det en annan dag.
Efter ett besök på mysiga Chelsea Market i Meatpacking District så passade vi på att promenera längs hela The High Line från 14:e gatan upp till 30:e. The High Line som öppnade först 2009 är en gammal järnväg som stått oanvänd i många år tills ett sällskap som heter ”Friends of the Highline” sett till att en helt ny och unik park byggts av den gamla järvägen, 10 meter upp i luften.
Jag är så otroligt imponerad av hur arkitekterna har sparat känslan av den gamla järnvägen och blandat med ny design. Växterna och blommorna ser ut som att de bara slumpartat råka växa just där, som det ju ser ut på gamla övergivna järnvägar, men så är det såklart inte.
Det är kontrasterna mellan gammalt och nytt, fult och fint som slår en mest när man går genom parken och tittar sig omkring på staden runt om den.
Vid 17:e gatan kan man sätta sig och titta ner på 9:e avenyn genom ett fönster som om den vore ett skådespel. Vilket den ju på sätt och vis är.
Efter brunch, fika och lite shopping avslutade vi vår Upper West Side-söndag med att vandra downtown genom Central Park.
Först passerade vi sjön där söndagslediga New Yorkers, eller snarare semestrande turister, roar sig med att ro runt i båtar.
Sen letade vi oss fram till Belvedere Castle som ligger mitt i parken i höjd med 79:e gatan. Det är ett sevärt litet slott med utsiktsplats. Vi kom dit precis efter fem och då hade slottet stängt, annars kan man gå in och titta i det också. En rolig grej var att när vi såg Smurf-filmen senare på kvällen så har just det här slottet en stor plats i filmen, så det kändes rätt bra tajmat att vi besökt det tidigare på dagen.
Söndagar innebär ett extra myllrande liv i parken. Gatuartister, försäljare, konstnärer och allehanda hobbyakrobater försöker överrösta varandra till parkbesökarnas mer eller mindre entusiastiska gillande.
Där man vintertid brukar kunna åka skridskor hade de just nu ett litet nöjesfält.
Lördagsförmiddagen spenderades i Williamsburg i Brooklyn, på en matmarknad som heter Smorgasburg som finns där varje lördag under sommaren. Precis nere vid vattnet med hela Manhattans västra sida som en spektakulär bakgrund har ett 50-tal handlare ställt upp sina tält.
Även när det inte är marknad så rekommenderar jag verkligen att åka till den här lilla parken vid vattnet i Williamsburg. En hållplats från Manhattan och lugnet och tystnaden är påtaglig.
Bacon- och ostscones till frukost.
Vi testade på en hel del nya saker. Kaffekanderad baconglass inlindad i japansk risdeg. Glassen god, degen äcklig. Underbara pork sliders och shaved ice med rabarbersmak.
Jag kommer att få anledning att återkomma till The Highline Park, en fantastisk, ny och originell park här på Manhattan. Men igår när jag skulle upp och möta Moa så promenerade jag i alla hast på den mest nyinvigda delen, från 23.e gatan upp till 30:e, som öppnade bara för några veckor sen. Det är helt vidunderligt vilket annat perspektiv man får på stan när man får se den så där bara lite grann från ovan.
Nog för att man går flera mil om dagen här, men idag kom jag äntligen ut på min första riktiga löprunda. Jag har ju vaknat av mig själv mellan sex och sju varje morgon, jag tror att jag måste ut och svira lite längre på kvällarna. Det kändes som det var evigheter sen jag sprang även om det faktiskt bara var en vecka sen hemma senast. 9.65 km blev det, på 56 minuter, vilket känns helt ok med tanke på 25 graders värme och en miljard rödljus.
Jag sprang längs Houston ut till västra stranden, sen följde jag parken längs vattnet förbi Chelsea Piers upp till 23:e gatan och sen tillbaka till Park Avenue och sen ner till mej igen. Benen var otroligt lätta och när man adderar kicken av att springa med lätta ben och att få springa på Manhattan så är det så att man nästan vill buteljera sina lyckokänslor och spara till hösten eller kanske sälja dem dyrt på Blocket.
(Haha, kolla in tanten som stretchar bakom mig)
Om det inte framgår på bloggen så har jag det väldigt väldigt bra här. Jag kan inte förstå att jag bara varit här i knappt 5 dagar, det känns som att jag hunnit med massor, utan att känna mig det minsta stressad. Idag trillar min lillasyster in och stannar en dryg vecka. Jag ser så mycket fram emot att visa henne stan.
Om jag bara fick välja en sak att göra i New York så skulle det vara det här. Fika i parken. Gå till närmsta deli och plocka ihop lite vad man är sugen på och sen sätta sig på en bänk och bara njuta av lugnet.
Jag väljer gärna en del av den nordöstra delen av parken, idag åkte jag upp till 103:e gatan och utgick därifrån. Här är det lugn och ro, inga turister bara några enstaka joggare och svarta och latinamerikanska kvinnor och de blonda barnen de passar.
Jag tycker så mycket om de här bänkarna som är tillägnade nån som gjort nåt bra. Eller bara nån som någon tyckte om.
För en knapp 50-lapp fick jag iskaffe, några chokladkakor med valnötter och en låda med färsk frukt som jag själv plockade ihop.
Jag gick längs Jackie Kennedy Reservoir på väg söderut genom parken. Upper West Side tornar upp sig magnifikt där på andra sidan.
I sin rosa och gråa stålkonstruktion är den inte på långa vägar lika vacker som sin granne Brooklyn Bridge, men Williamsburg Bridge har ändå sin charm. Ruffig och kaxig på nåt sätt. Den började byggas 1896 och har 8 bilfiler, två tågrälsar, cykel och gångväg. Bron är 2227 meter lång och befinner sig 41 meter över vattnet.
Återigen var jag uppe med tuppen, vilket jag gillar än så länge, dagarna blir så mycket längre. Klockan sex snörade jag på mig joggingskorna och gav mig ut på en långpromenad i ett uppfriskande nästan höstlikt morgonväder. 25 grader och svalkande briser höll mig sällskap på en promenad i broarnas tecken.
Jag gick ner till Williamsburg Bridge och gick över den till Brooklyn-sidan för första gången.
Från Williamsburg Bridge har man en fantastisk utsikt över de andra två broarna, Manhattan Bridge och Brooklyn Bridge och även över Financial District. Om man brukar glömma vilken bro som är vilken och vilken ordning de kommer i så kan man tänka på BMW; Brooklyn, Manhattan, Williamsburg.
Sen vände jag och gick tillbaka, fortsatte ner genom Chinatown ner till Manhattan Bridges brofäste.
Sen följde jag East River Park tillbaka norrut till 6:e gatan där jag sedan gick genom Alphabet City tillbaka till Bowery. Överallt längs vägen mötte jag andra motionärer och överallt stod kineser och morgongymnastiserade.
Den svalkande vinden längs vattnet och storslagenheten i vad man ser gjorde att endorfinerna sköt i höjden och en sån lycka över att jag är här sköljde över mig.
Emmas New York 