Varje måndag, onsdag, fredag och lördag är det Farmer’s Market på Union Square. Hur pittoreskt som helst.
Jag får lite ont i hjärtat av att tänka på hur underbar den här marknaden måste vara en krispig dag i oktober, med äpplen, pumpor och majs.
Av en slump trillade jag in på Flavaboom på 6:e avenyn mellan 17:e och 18:e gatan. I en bländande kritvit futuristiskt inredd butik finns 10 sorters frozen yoghurt och 40 sorters topping.
Men inte nog med det, det är självservering och du betalar efter vikt. Ur olika kranar väljer du själv vilka mjukglass-smaker du vill ha, allt från choklad och mango till jordnötssmör och blåbär och lägger sen på vilka olika toppings som lockar. Jag tog brownies, jordnötsknäck, blåbär och jordgubbar. Bägarna var superstora och det är nog inte svårt att lägga på fem gånger så mycket som du skulle fått om du beställt en vanlig fro-yo.
Förutom Central Park så är nog Madison Square Park min favorit på Manhattan. Den ligger precis vid Flatiron Building där Broadway och 5th avenue möter varandra. Den är inte så stor, men lummig, blommig, välskött och alltid välbesökt. Inte minst för att hajpade hamburgerhaket Shake Shack ligger där. Sedan en tid tillbaka smyckas också parken med ett gigantiskt vitt huvud mitt i parken. Oklart varför.
Jag promenerade dit med en smoothie från Jamba Juice, en kaka jag köpt på Farmers market på Union Square och några av mina favorittidningar. Sen låg jag där i parken, läste mina tidningar, lyssnade på folk och lät till slut stadens larm tona bort och slumrade till i nån timme. Lovely!
Skvaller, Current events och nöjesindustrinyheter. Mina intressen i ett nötskal.
Det här var vad jag såg när jag öppnade ena ögat och kisade lite under min tupplur.
Ett gäng tjejer i 20-årsåldern går längs gatan. Den ena berättar för de andra:
”Last week I went to this restaurant, and the waiter was so cute I tipped him 30 dollar on a 70 dollar bill. That’s like 60 percent!”
De andra svarar: ”Yeah. Wow.”
Barnes & Noble är numera den största och egentligen enda stora bokkedjan i New York och har slagit ut inte bara mindre aktörer utan även andra stora kedjor som tex Borders som nu gått i konkurs. Det kan man ju tycka både det ena och andra om men faktum kvarstår att Barnes & Noble är en sjukt bra bokaffär. Den finns överallt i stan och en av de större ligger på Union Square där man på fyra våningar kan botanisera i allehanda litteratur och tidningar. De har även författarföreläsningar och seminarier ganska ofta, både Denise Richards och Jane Fonda har tittat förbi de senaste veckorna.
Det sköna med bokaffärer i USA är att man kan hänga där i timmar. Köpa sig en kaffe och sätta sig på golvet och bläddra igenom alla fina böcker du inte har råd att köpa. Eller helt skamlöst läsa igenom veckans skvallertidningar på plats och sen gå hem utan att betala. Alla gör så, ingen kollar snett och ingen skulle säga till dig.
Något som jag märkt som verkligen slagit i New York är läsplattan. Då pratar jag inte om iPaden utan om den mindre läsplattan som man bara läser böcker på. Barnes & Noble satsar stort på det och i en vanlig tunnelbanevagn sitter i alla fall var tredje passagerare och läser en bok från sina plattor. Det kan ha att göra med att det inte finns någon som helst internet- eller telefontäckning nere i tunnelbanan, men ändå. Intressant.
Häromdagen slog jag till på böcker av det mer traditionella slaget. Två fina små coffee table-böcker. Om New York. Såklart.
Eller inte jag men mina naglar är redo för hösten. En sak i taget. Jag gillar Essies nagellack och vart du än köper dem här så är de halva priset jämfört med i Sverige.
Men jag köper alltid mina nagellack, och även andra skönhetsprodukter som Redken-schampo och liknande på ett ställe som heter Eve’s beauty source som ligger på Broadway, ganska långt nere nästan vid Canal street. Här kostar Essie-lacken bara 7 dollar, vilket är en hel dollar billigare än på K-Mart.
Pulino’s är en av stjärnkrögaren Keith McNallys fem krogar i New York och den ligger här på Bowery, vid Houston bara ett par gator bort från mig. 
Om man varit på någon av McNallys andra krogar (Pastis, Schiller’s, Balthazar eller Minetta Tavern) så känner man igen inredningen som på ett eller annat sätt alltid lutar åt fransk bistro. McNallys krogar är kända, inte bara för sin schyssta mat, utan också för den grymma stämning och service som det är på restaurangerna, när man än kommer.
Vi valde Pulino’s för lunch och tog deras luncherbjudande där man som kombo får halva storleken på valfri sallad och pizza från menyn.
Maten var superbra, pizzorna i världsklass och salladerna med spännande smaker som rabarber och rostad majs. Till dessert tog jag en frostad espresso med grädde, himmelskt god.
En butik som jag verkligen gillar är porslinsaffären Fishs Eddy på Broadway och 17:e gatan. Det är en fullproppad porslinsaffär och när vi var där hördes det kras både här och där när kunder råkade riva ner saker, vilket personalen tog med sån lätthet att man förstår att det händer jämt och ständigt.
Det jag framförallt gillar hos Fishs Eddy är deras olika New York-motiv, och främst då Manhattan skyline-serien. Men de har även Bridge and Tunnel, Brooklyn och andra New Yorkinspirerade teman.
Ända sedan Mat-Niklas besökte den här ambulerande dessert-lastbilen i ett matprogram för några år sedan har jag velat testa deras efterrätter. Men man kan aldrig så noga veta var och när man kan hitta den. Tack vare att jag följer den på Twitter så kunde vi konstatera att den skulle befinna sig mellan 3:e avenyen och Astor Place fram till 23.00 idag och det är ju ett stenkast från min lägenhet och passade oss utmärkt som en nattfösare på väg hem.
Dessert truck har en handfull desserter på menyn, alla för bara 6 dollar styck. Rejäla och gjorda av bästa råvaror håller de här efterrätterna högsta klass. Den creme brulée och chocolate breadpudding med vaniljsås vi åt var….jag känner att jag börjar få slut på superlativ till all mat jag beskriver i bloggen…..så i brist på ord, väldigt goda.
Dessert truck har blivit så populära att den numera har en stationär destination på Clinton Street på Lower East Side.
Moa är ju förstagångsbesökare och som en sådan måste man besöka någon av stadens utsiktsplatser. Eftersom jag senare i sommar ska upp på Top of the Rock så blev det alltså Empire State Building för oss idag. Men om vi vetat när vi ställde oss i kön att det skulle ta 2,5 timmar att ta sig upp och 30 minuter att ta sig ner så hade vi nog skitit i det. Utsikten är visserligen magnifik, men knappast värd det tråkiga köandet det innebär.
När vi köat i närmre två timmar var jag på så dåligt humör att jag var tvungen att posa med en stor King Kong-maskot för att muntra upp mig själv.
Jag insåg att jag blivit sinnessjukt höjdrädd och tyckte på allvar att det var rätt jobbigt där uppe ibland. Mest för att jag fick tvångstankar att kasta ut saker. Sån är jag.
Det här är en roof top bar som ska testas senare i sommar.
Ok, tummen upp, det var helt ok. Men jag konstaterar att jag gillar Manhattan bäst från marken och låter det gärna gå ett decennium till innan jag åker upp i Empire State Building igen.
Åtta stora dumplings och två sesampannkakor, en med grönsaker och en med Peking-anka. En lunch för två men som med säkerhet kunde mättat hela det fotbollslag i parken som vi ägnade lunchen att titta på. Det hela gjorde oss 6 dollar fattigare. 6 dollar! För 4 dumplings betalar du 1 dollar.
Den här typen av ställe finns det ganska många av i Chinatown, vi valde det mest populära, Vanessas Dumplings på Eldrige street. Kanske bästa lunchdealen i stan. Om det är de bästa dumplingsen får jag väl lova att återkomma till. Men de var väldigt goda även om kanske sesampannkakorna var den stora överraskningen för mig.
Eileen’s cheesecake på 17 Cleveland Place i Soho är en institution här i New York med snart 40 år på nacken. Kändisar som Beatles och Frank Sinatra har stått i rad för att hylla vad de anser vara landets bästa cheesecake. Eileen’s har till och med over night delivery vart som helst i USA, bara en sån sak. Så om du bara har cash kan du stilla ditt cheesecakebegär var du än råkar befinna dig. Nu befinner jag ju mig precis i området och kunde alltså bara kika in i den lilla butiken för ett smakprov.
Vi provade en vanlig och en med rocky road-topping. Den vanliga smakade just rätt vanligt, men den med kolasås, choklad och nöttäcke var faktiskt fantastiskt god.
Avokadomackan på Café Gitane kan vara den mest ombloggade, i alla fall om man läser svenska modebloggar. Alla svär de att det här är det bästa man kan äta i New York. Eftersom Gitane på Mott street bara är en kort promenad från mej så bestämde vi oss för att äta frukost där i morse, och såklart äta avokadomackan. Och blogga om den.
Och mackan var faktiskt väldigt god, men min största behållning från frukosten var att sitta och lyssna på de två männen bredvid oss. Två filmproducenter, en amerikan och en britt. De pratade business och om en film som den ena höll på att producera i Barcelona. Det droppades namn som om det inte fanns någon morgondag och de försökte bräcka varandra med historier om vem som hade mest skit att säga om de kändaste namnen i branschen. Mycket underhållande.
Tack vare regnet igår och i natt var det en helt annan luft att andas i morse. Detta tillfälle fick inte passera mig förbi så jag snörade på mig skorna och gav mig ut på en runda.
Lika härligt som det är att springa längs vattnet på båda sidor av ön, lika snårigt är det att försöka manövrera sig genom stadens gator för att ta sig till kuststräckorna. Speciellt knivigt, som ni ser på bilden, var det att ta sig från västa sidan över till östra via området nere vid World Trade Center och Financial district, då jag mötte enorma lämmeltåg med kostymnissar på väg till jobbet. Nästa runda får nog föregås av en tunnebanetur upp till Central Park.
När jag sprang söderut längs västra stranden fick jag spela hjälte då jag i farten lyckades fånga en tennisboll med enhandslyra och hindrade den, till spelarnas glädje, från att hamna i Hudson River.
Ännu en morgon i mitt NYC-liv. Behöver jag påpeka att jag fortfarande gillar det?
Emmas New York 
